STOCKHOLM: Fler än 500 miljoner människor har lyfts ur extrem fattigdom under de senaste 10 åren.

Men samtidigt kvarstår utmaningen att hjälpa de återstående 1,4 miljarder människor som fortfarande lever i fattigdom.

Ett av medlen som nu leder till snabbare utveckling och ökade möjligheter är de nya mobilteknologier där ju Sverige ligger långt framme och har mycket att ge.

Prisvärd mobilteknik gör det enklare än någonsin för människor att kommunicera ögonblickligen med alla över hela världen. Och vi vet att ökad användning av denna mobilteknologi leder till ökade möjligheter till ekonomisk utveckling.

I Afrika finns imponerande exempel på den saken.

Men samtidigt vet vi ju att vissa regerimer använder samma teknik för att aktivt begränsa yttrandefriheten på nätet och för att hitta och arrestera oliktänkande.

Kring dessa frågor – som vi ju ägnat betydande uppmärksamhet under det senaste året – ordnar vi ett seminarium i morgon med deltagande av bl a amerikanske utrikesministern Hillary Clintons rådgivare för innovationsfrågor Alec Ross, moderatriksdagsmannan Henrik von Sydow och mig själv.

Också mitt i en valrörelse är det viktigt att visa på de frågor som kommer att få stor långsiktig betydelse – och där vi för Sveriges globala position framåt.

I fredags var det vårt arbete med Finland om ett europeiskt fredsinstitut.

I morgon är det vårt arbete tillsammans med bl a USA för friheten och säkerheten på nätet.

GÅVOR TILL MODERATERNA. Miljöpartiet kräver att Moderaterna öppet redovisar alla större bidrag partiet får från privatpersoner. - Av anständighetsskäl måste Moderaternas kandidater redovisa de bidrag över 20.000 kronor som getts inför årets valrörelse. Det måste ske före valet, säger Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson. Läs mer här. Miljöpartiet språkrör Peter Eriksson utmanar Moderaternas kandidater runt om [...]

DEBATT. Att föreslå en straffavgift på att anställa vikarier bevisar bara den oförmåga vänsterpartierna besitter att förstå hur småföretagares vardag ser ut. Det skriver Magnus Andersson, förbundsordförande för CUF, i en debattartikel på Politikerbloggen. Läs artikeln här. Så har det kommit. Nästa steg i vänsterpartiernas skattehöjarorgie är här. Den här gången är det företagare som [...]

SPLITTRING. Föga överraskande - kärnkraftsuppgörelsen från i somras som fick Centerpartiet att släppa sitt mångåriga kärnkraftsmotstånd börjar nu naggas i kanten. I somras körde centerledningen fullständigt över sitt parti och röstade i riksdagen igenom en lagändring som tillåter utbyggd kärnkraft. Centerpartiet fick gehör för sitt krav på inga statliga medel skulle användas till denna utbyggnad.

Därför måste det ta emot extra hårt för Centerpartiets medlemmar att idag läsa om Folkpartiets utspel tillsammans med ett elbolag om stor statliga satsningar på utveckling av just kärnkraften (vad Reinfeldt säger om det där med särintressen framgår inte). Centern sålde ut en av sina hjärtefrågor i utbyte mot garantier som deras samarbetsparti nu skamlöst hivar i soporna.

Kommer centern börja bråka eller välja att sitta still i båten?

Rekommenderad läsning:

• Johan Westerholm: ”När särintressena kom in via bakdörren”

S BACKAR I STORSTÄDER. För första gången på 16 år kan Socialdemokraterna vara på väg att förlora makten i Malmö och Göteborg. Det visar lokala opinionsmätningar. Se inslaget här.

De nya sjukförsäkringsreglerna har slagit på olika sätt för en del personer har det blivit problematiskt. För andra ett lyft. Som omväxling kan vi här presentera en man som det gått bra för, tidningarna fylls ständigt med de tragiska exemplen. De ska självklat inte negligeras. Den som behöver ha hjälp ska få det. Ingen har sagt något annat även om det gärna framställs så på vissa kanter.




Nu tycker jag inte att det är OK att bara negligera dem som det går dåligt för utan snarare att det borde inrättas en specialgrupp för dessa personer. Jag tror dock att det handlar väldigt mycket om kommunikation eller snarare brist på. Vissa människor blir nedslagna av myndighetsbrev som oftast är skrivna på ett sätt som gör att det är lätt att bli livrädd, man förstår inte innebörden av det hela. Kanslisvenskan är inte den mest tillgängliga då den måste vara instrumentell för att inga misstag ska begås. Det gör att skrivningarna ofta blir obegripliga för den som ska läsa dem och inte har någon vana. Sen sitter man där mitt i smeten och kan inte ta sig ur och så går det som det går. Åt pipan.

Myndighetspersoner mäts på hur väl de följer reglerna inte hur många människor de kan hjälpa och hur de skulle kunna få samhället att flyta om de gjorde det. Det finns anledning att fundera kring dessa frågor. För faktum är att varje avstyrt ärende är en vinst både för enskilda och samhälle. Det finns männsikor som det går bra för. Har i min närhet en person som efter lungcanceroperation och därefter en stroke återgick till sitt arbete inom vården med löneförhöjning och förändrade arbetsuppgifter. Hon vill inte bli sjukpensionär utan gilalr att ha ett jobb om än inte på full fart som tidigare, för det orkar hon inte. Så det finns bra exempel också i den värld som ofta beskrivs som undergång efter att sjukskrivningstiden gått ut. Det handlar mycket om kommunikation. Stelbenta tjänstemän finns det överallt och det är särskilt tragiskt  när det handlar om människoöden där sjuka människor som kanske inte orkar eller ens har förmåga att bemöta det hela blir inblandade. Vi behöver en speciell agenda för dessa människor. Sen kanske inte alla får som de vill i alla fall men då har det i alla fall försökts. På sätt och vis kanske det redan finns i rehabiliteringstanken, men det kanske behövs organiseras bättre så att det blir tydligt.

Som jag skrev tidigare - tro inte att inte socialdemokraterna hade tänkt låta allt inom sjukförsäkringen vara oförändrat. Det mesta av det som hänt bygger på deras tankar. Det var ett måste för att inte välfärden helt skulle kapsejsa på grund av ett sjukförsäkringssystem som enligt (s) började innehålla så mycket annat än just sjukdom. Sjuka ska inte jobba säger Fredrik Reinfeldt.



intressant



Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukförsäkringar, moderaterna, regeringen, alliansen, VAL2010

TAKTIK. Helsingborgs Dagblad presenterar en genomgång av relationen mellan de borgerliga partierna i Landskrona och Sverigedemokraterna. Ledande folkpartister i staden har varit öppna för ett formellt samarbete, men det verkligt intressanta är det informella.

Under mandatperioden har man inte bara blivit väldigt vänskapliga - man har börjat föra väldigt snarlik politik. Självfallet kan de borgerliga inte klandras för att de får stöd av Sverigedemokraterna, men vad man ser i fallet Landskrona är att den borgerliga ledningen har helt slutat arbeta för att säkra en majoritet i frågor och helt enkelt börjat räkna med Sverigdemokraternas stöd. Något man har i 75 fall av 82.

Det sätter intressant fokus på en eventuell riksdag med Sverigedemokratisk representation. Där har borgerligheten deklarerat att man tänker fortsätta regera i minoritet och om landsortstrenden håller i sig så visar det också att man tänker förlita sig på sverigedemokratiskt stöd för att driva igenom sin politik istället för att förhandla över blockgränsen.

Att tycka likadant som Sverigedemokraterna i någon enstaka fråga är inte att ge dem inflytande, men att förlita sig på deras stöd för att driva sin politik är just detta. Den europeiska erfarenheten är tydlig - ger man främlingsfientliga partier inflytande på detta vis så påverkar det också borglighetens politik.

Och det är ett problem.

Intressant att läsa just nu är att Mona Sahlin börjar säga att hon ska söka stöd hos C och FP för att få ihop en regering. I rest my case och hoppas innerligt att detta återigen är ett utslag av att vilja förvirra väljarna, genom att få det att framstå som om det finns möjligheter att spräcka den borgerliga alliansen. För vad säger FP och C? Skulle de vilja jobba i hop med kommunisterna i Vänsterpartiet? I så fall så faller all trovärdighet för politik överhuvudtaget. Henrik Brors tror att det är en önskedröm. Jag tror att det är taktik. Jag tror och hoppas att den borgerliga alliansen är stark och stabil. Det verkar så vid de gemensamma framträdanden som jag har deltagit i.

Är man desperat över sina nedåtgående siffror så är man. Det ser inte ljust ut för (S) just nu. Nu börjar det likna groupthink här, man har uppgifterna men bryr sig inte om att de finns.

Jag tar ur bokhyllan fram Granströms bok Dynamik i arbetsgrupper om grupprocesser i arbetslivet som ger en del svar på de funderingar som kommer i mitt huvud. Irving Janis skapade begreppet groupthink. Det baserades på studier av verkliga händelser och den startade i den misslyckade invasionen av Kuba i början av 1960-talet. En plan som hade utarbetats av en inre cirkel kring President Kennedy. Tanken var att få bort kommunismen i USAs närområde, störta Fidel Castro och hans regim. Efter tre dagar var misslyckandet ett faktum och amerikanarna hade alla tillfångatagits av Kubas armé. Man hade helt enkelt underskattat sin motståndare. Kanske att detta är vad som utpelar sig inför våra ögon just nu?

”Beslutet att genomföra aktionen byggde nämligen på ett antal antaganden som alla visade sig vara helt felaktiga, trots att det fanns fakta för att gruppen skulle kunna pröva de reella förutsättningarna” (Granström, 2000)

Några exempel i korthet:

1) ingen skulle få veta att det var USA som stod bakom invasionen, man använde exilkubaner. Detta trots att amerikanska tidningar skrev om det veckor i förväg. Även hemliga detaljer avslöjades där.

2) Övertygelse om att Kubas flygvapen inte fungerade. De anfallande exilkubanerna hade gamla övermålade amerikanska bombplan som, det var känt, hade många begränsningar. Det var dåliga plan helt enkelt, men detta brydde man sig aldrig om att kolla. De blev därför snabbt nedskjutna av det kubanska flygvapnet.

3) Uppfattningen om Castros armé var attd en var svag och lätt skulle kunna överbemannas. Amerikanska UD hade information om att stridsviljan i Castros armé var hög, mycket hög. Denna information tilläts inte tränga in i Kennedys grupp.

4) Man utgick ifrån att exilkubanerna hade hög moral och var redo att invadera sitt gamla land. Presidentgruppen fick information från sina kanaler om män var starka och modiga och redo. I verkligheten var de både missnöjda och hade börjat revoltera mot det hela.

5) Man utgick ifrån att invasionen skulle leda till att den inhemska kubanska motståndsrörelsen skulle hjälpa till. Detta kollades aldrig upp men var en av hörnstenarna i det hela.

6) Man var också förvissad om att om det hela skulle misslyckas så kunde exilkubanerna retirera in i bergen till den Castrofientliga gerillan. Detta var också en säkerhets aspekt som styrkte att planen skulle genomföras. Men gruppen missade att de själva under beslutsprocessen hade flyttat på den landstigningsplats som hade möjliggjort en reträtt.

Ovan beskriver hur Kennedygruppen bortsåg från fakta och information som fanns tillgänglig. Man till och med struntade i den och brydde sig inte om att undersöka närmare hur det förhöll sig. Den här gruppen bestod av erfarna, intelligenta människor som arbetat med politik på hög nivå länge. Många viktiga beslut hade de tagit i sina dar. Denna och andra liknande studier av olika händelser är grunden till begreppet Groupthink, ett destruktivt gruppbeteende. Ett av de centrala begreppen är hur information hanteras om den ens når in i gruppen. Vid grisbuktsinvasionen fanns det tillräcklig information för att man borde ha fattat beslutet att avstå. Men man valde att bortse från viktig information.

Groupthinksymptomen är en föreställning om den egna osårbarheten och förträffligheten som i sin tur kan leda till onödigt risktagande. Man blir självgod och tror att världen kretsar kring en själv och känslan av att vara onåbar gör att gruppen inte utgår från realistiska bedömningar av de förhållanden som råder. En slags omnipotens. Gruppen anser att den har en inneboende moral som inte behöver ifrågasättas. Som samlad grupp kan man i sin egen föreställningsvärld besegra alla. Man bortser från varningssignaler och rättfärdigar sitt handlande med att dikotomisera omvärlden. För eller emot, av eller på, svart eller vitt. Motståndarna är onda och gruppen är den goda.

När Watergateaffären uppmålades som kris i tidningar så menade Nixon att det bara var en förtroendekris hos den intellektuella överklassen – folk bryr sig inte om sån´t här utom när det berör dem själva. Vi vet hur det gick med den saken.

Granström menar att det som skapar förutsättningar för den här typen av negligerande processer är det tryck mot enighet som finns i grupper som är utsatta för groupthink. Det finns självutnämnda åsiktspoliser, det finns självcensur och ett antagande om att tystnad betyder bifall och det ger en falsk bild av enighet.

Innehållet i den information som når in i gruppen är mycket selektivt vilket naturligtvis påverkar gruppens beslut. Det i sin tur betyder att det inte alltid är rena fakta som underbygger besluten. Handlingsmönstret är inget som gruppen bestämmer sig för och deltagarna är inte alltid medvetna och man uppfattar inte själv sina föreställningar som ickekorrekta utan ser dem som en sanning. Detta kan naturligtvis leda till ödesdigra beslut eftersom gruppen inte ser några alternativa handlingsvägar. När man väl har bestämt sig så finns det ingen återvändo. Ändras förhållandena så bryr man sig inte om att undersöka alternativen. Det viktigaste är att hålla enigheten i gruppen intakt. Gruppen har en illusion om att de är osårbara och därmed behövs inga katastrofplaner om något skulle gå åt pipan.

Groupthink innebär också att beslut inte fattas på rationella bedömningar utan snarare på gemensamma vanföreställningar. Man kan ställa sig frågan hur intelligenta och erfarna människor kan förlora uppfattningen om verkligheten och omdöme så totalt. Granström (ibid) menar att ”förklaringen ligger i att allt sunt förnuft och rationella resonemang inte ges utrymme när gruppen behöver reducera ångest och skydda sig mot annalkande attacker.” När en grupp är hotad kan primitiva försvarsmekanismer uppstå för att man ska reducera spänningen som uppstått i ifrågasättandet.

Groupthink är mer sannolik i en grupp där prestigevinster kan göras. Om gruppen är isolerad från sin omgivning och är någorlunda homogent sammansatt kan groupthink uppstå. Grupper som ska fatta stora beslut vill arbeta i en sluten grupp för att undvika läckor och det är inte med självklarhet man släpper in experter och sakkunniga och därför går man också ofta miste om viktig information. I en grupp där groupthink råder anammar man ofta okritiskt en bestämd handlingslinje och när man väl bestämt sig så finns det alltså ingen återvändo. Jämför Hans Holmérs Palmegrupp där man på et fiaskoartat sätt gjorde tillslag mot ett stort antal helt oskyldiga kurder.

När en situation innebär hög stress, exempelvis från externa hot söker gruppen enighet. Medlemmarna i gruppen blir beroende av det sociala stödet som finns i gruppen och vill till varje pris undvika konflikter. Det är ledarens lösning som är den gällande. Vietnamkriget trappades upp trots varningar från underrättelseexperter och andra specialister. Det handlar om erfarna och välkvalificerade människor som trots detta ignorerar alla signaler om att man är på fel väg. Stark gruppsammanhållning, organisationsbrister och en yttre press ger en sannolikhet för att groupthink skall uppstå.

”Groupthink kan beskrivas som en bristfällig analys och beslutsprocess som beror på att medlemmarnas strävan efter enighet begränsar viljan eller förmågan till realistiska värderingar och förmågan till att pröva alternativa handlingstrategier.” (ibid)

Groupthink är en universell företeelse och några svenska exempel är den nämnda Palmegruppen men också Motalaskandalen där en grupp höga politiker i maktens centrum levde loppan på skattebetalarnas bekostnad utan att riktigt fatta vad de gjort.

Att tillhöra gruppen blir viktigare än att uppnå gruppens mål och det ger i sig förutsättning för att ett destruktivt gruppbeteende kan uppstå. Beslutskompetensen i politiska och andra maktgrupper kan förvridas och grupprocessen utvecklas på ett sätt som gör att förnuftiga människor upträder på ett oförnuftigt och ickeadekvat sätt utan att själva vara medvetna om det.

När människor i omgivningen börjar protestera, det folkliga förnuftet börjar göra sig hört och talar om att Kejsaren är naken så uppstår olika typer av fenomen kring de beslut den groupthinkangripna gruppen lanserar. Man börjar demonstrera, man bojkottar, bombarderar ledande personer med mail och brev, man revolterar på plats, man försöker lobba fram sina idéer på olika sätt. Numera finns också bloggandet som en variant på temat. Detta behöver i sig inte alls betyda att de man protesterar emot är offer för groupthink. Det finns många olika perspektiv naturligtvis och än så länge är det ett outforskat område huruvida denna typ av protester ens når in i en beslutsgrupp.

Illusionen om osårbarhet i en groupthink-konstellation gör att man inte anser sig behöva bry sig om varningssignaler och protester. Tron på den egna gruppens högre moral innebär att makthavarna mycket väl kan agera emot både opinioner och sunt förnuft. Tendensen att bortse från varningssignaler både utifrån och inifrån är också utmärkande.

Exempelvis så kände projektgruppen till att styrsystemet för JAS kunde slås ut i prototypen. Trots detta så lät man planet uppvisningsflyga över Stockholm där det också störtade. Det var livsfara för tusentals människor. Vilket hade kunnat vara ett skäl så gott som något från att avstå från uppvisningen. Eller hur?

Det finns ”åsiktsvakter” som både skyddar ledaren och gruppen från besvärande information. Exempel kan vara att protestbrev som skickats aldrig överlämnats till exempel. Protesten tystas ner på vägen och når aldrig fram till adressaten. Att få till möten med en statsminister kan vara svårt, inte på grund av statsministern själv utan de runt omkring honom. Blir det ett möte så kan det vara så att det hålls med någon mindre viktig person. Långt bort från maktens kärna.
Forskningen har visat att politiskt och militärt beslutsfattande inte alltid grundar sig på rationella processer, vilket i sig innebär att förändringar inte alltid sker med rationella argument. Att bryta igenom ett ”groupthinkskal” är svårt med enstaka insatser. Man måste arbeta på flera fronter för att nå resultat menar Granström (ibid). Det krävs upprepade aktioner, varierade i uttrycksform med konsekvens i sitt budskap.

Granström presenterar också två poler av groupthinkagerandet, dels det depressiva, dels det omnipotenta. Får man negativ information om den egna gruppen så menar den depressiva att det inte finns tillräckligt med resurser och man blir uppgiven. Den omnipotenta gruppen slår ifrån sig, förringar och visar förakt för informationen. Om den är negativ vill säga, är det positiv information så övervärderas den. I synnerhet om ledaren är närvarande. Man vill ju tillhöra gruppen.

Den depressiva gruppen bemöter nya förslag med trötthet och uppgivenhet medan den omnipotenta gruppen direkt nedvärderar alla förslag. De kan tillintetsgöras genom tystnad eller att man helt enkelt håller undan dem.

När det gäller ledarskap investerar den depressiva varianten all auktoritet i ledaren och alla andra är passiva. I den omnipotenta gruppen backas ledaren upp av alla, man bekräftar och definierar ledarskapet som därmed blir begränsat. Deltagarna vaktar på varandra och tillåter inte avvikande uppfattningar. Det är ledaren som anger vad som är rätt eller fel.

Dessa beskrivningar är hypotetiska men har enligt Granström styrkts i empiriska studier och självklart är det inte strikt gällande, men de kan ge en indikation av det som sker.
(Intressant)



Läs även andra bloggares åsikter om politik, val2010, moderaterna, fredrik reinfeldt, mona sahlin, groupthink, alliansen, folkpartiet, centerpartiet,

STOCKHOLM: Mitt i vår egen valrörelse kan det vara lätt att glömma att arbetet i den Europeiska Unionen nu börjar att komma igång på allvar efter sommaren.

Och som landets regering innebär detta att vi har viktiga uppgifter att sköta samtidigt som vi skall bedriva valrörelse.

I morgon och på tisdag måste Anders Borg vara i Bryssel för möte med sina finansministerkollegor för att diskutera framtiden för det europeiska finansiella samarbetet.

Och på fredag och lördag måste jag fara till samma destination för sedvanligt informellt möte med mina utrikesministerkollegor. Situationen i Pakistan och relationen till våra strategiska partners runt om i världen kommer med all sannolikhet att dominera det mötet.

Bägge dessa möten är del av uppspelet till det europeiska toppmötet på torsdagen alldeles före vårt eget val.

Där skall vi självfallet normalt representeras av Fredrik Reinfeldt, men slutspurten inför ett osäkert val gör att han stannar hemma och det blir jag som får föra Sveriges talan vid det mötet.

Planen är att det toppmötet skall diskutera just de frågor som förberetts av de möten denna vecka som Anders Borg och jag kommer att delta i.

Tyvärr får frågor om det europeiska samarbetet ingen plats i vår valrörelse.

Det är beklagligt eftersom de kommer att vara minst lika viktiga under de kommande fyra åren som de varit under de gågna. Och vi skall inte glömma att den djupa ekonomiska krisen med all sannolikhet skulle ha blivit en bea bit värre om vi inte haft detta samarbete – inklusiva euro-valutan.

Alliansens valmanifest om Europa-politiken är principiellt, framtidsinriktat och offensivt. De rödgrönas motsvarande text påfallande fattig och defensiv. Man märker att Ohly finns med.

Men kanske kan veckans möten mitt i valrörelse leda till att det viktiga Europa-samarbetet får i alla fall en viss uppmärksamhet.

Och man inser att det är viktigt att vi kan tala med klar och tydlig stämma i de europeiska rådslag som betyder allt mer också för vår egen utveckling.

NOTIS. Så här ärlig syn på de väldiga privatiseringsvågorna (allt som har privatiserats i Stockholm finns samlat på den här väldigt uttömmande kartan) får man sällan från borgerligheten - Stockholms finansborgarråd Sten Nordin (M):
”Syftet med avknoppningarna har ju inte varit att vi ska tjäna pengar, utan att vi ska öka mångfalden”I moderaternas interna dokument [pdf] står det klart och tydligt att ”mångfald” är ett annat ord för ”privatisering”. Så syftet med privatiseringarna är alltså att öka privatiseringen.

Utförsäljning av gemensamma tillgångar bara för sakens skull.

Rekommenderad läsning:

• Rebella: ”Ärlig moderat om varför de säljer ut tillgångar till reapris”

NOTIS. Så här ärlig syn på de väldiga privatiseringsvågorna (allt som har privatiserats i Stockholm finns samlat på den här väldigt uttömmande kartan) får man sällan från borgerligheten - Stockholms finansborgarråd Sten Nordin (M):
”Syftet med avknoppningarna har ju inte varit att vi ska tjäna pengar, utan att vi ska öka mångfalden”I moderaternas interna dokument [pdf] står det klart och tydligt att ”mångfald” är ett annat ord för ”privatisering”. Så syftet med privatiseringarna är alltså att öka privatiseringen.

Rekommenderad läsning:

• Rebella: ”Ärlig moderat om varför de säljer ut tillgångar till reapris”

KLARGÖRANDE. Socialdemokratisk mobilisering i invandrartäta områden upprör högern. Här riksdagskandidaten och brommaordföranden för moderaterna, Per Hagwall:
”Mona Sahlin vallar i tv-nyheterna indoktrinerade invandrare till vallokalen för att agera röstboskap år Socialdemokraterna”Högern skäms inte.

Rekommenderad läsning:

• Peter Johansson: ”Dagen när borgeriet kallade väljarmobilisering för valfusk”

DEBATT. Borgerligheten lovade att avskaffa fastighetsskatten i valet 2006. Men istället har 640 000 personer fått höjd fastighetsskatt med Fredrik Reinfeldt. Det skriver Lars Johansson (S), vice ordförande i Skatteutskottet, i en debattartikel på Politikerbloggen. Läs artiklen här. ”640 000 har fått höjd fastighetsskatt med Reinfeldt” Borgerligheten lovade att avskaffa fastighetsskatten i valet 2006. Men [...]

De rödgröna går till val på lägre inkomstskatt än 2006. Det finns bara en anledning till det.

SOCIALDEMOKRATERNA BACKAR. Alliansen får egen majoritet i Sifos senaste väljarbarometer som presenteras idag. Socialdemokraterna får 28,7 procent vilket är den lägsta siffran partiet fått i en mätning från Sifo sedan 1997. Läs mer här. Mätningen från Sifo publiceras i Skånskan idag. Parti för parti: Socialdemokraterna 28,7 Vänsterpartiet 5,3 Miljöpartiet 9,7 Moderaterna 31,7 Centern 6,7 Folkpartiet [...]

De rödgröna går till val på lägre inkomstskatt än 2006. Det finns bara en anledning till det.

Hade känt sig hemma. Butler i tunnelbanan och clowner i hemmen – som en vanlig dag på meskalin.