|
|
Om det s k valet i Ryssland, EU:s stöd till Ukraina, fortsatta elĂ€ndet kring Gaza och en del annat.STOCKHOLM: Det Ă€r ingen alltför djĂ€rv gissning att vi kommer att fĂ„ höra att Vladimir Putin vunnit en övervĂ€ldigande seger i det ryska presidentvalet. Ingenting annat vore möjligt. Alla kandidater med antydan till opposition har blockerats, och varje aktivitet som uppfattas som att störa valet genom olika typer av opposition kan bestraffas med upp till fem Ă„r i fĂ€ngelse. ĂndĂ„ ser vi hur oppositionen hittar sĂ€tt att markera att den finns. Det var Alexej Navalny och hans organisation som tog initiativet till Noon Against Putin med uppmaningen att man skulle komma till vallokalen mitt pĂ„ dagen denna söndag. Och bilder visar nu massiva köer framför vallokalerna sĂ„vĂ€l i Ryssland som vid olika ryska ambassader just vid denna tidpunkt. I den repressiva diktaturens Ryssland Ă€r det vad som Ă€r möjligt att göra. Inne i vallokalen skulle jag sedan tro att mĂ„nga röstar blankt eller pĂ„ nĂ„gon obetydlig kandidat. Det cirkulerar mycket bilder pĂ„ nĂ€tet av valsedlar dĂ€r man skrivit in Navalny, men det torde sannolikt krĂ€va en del djĂ€rvhet. Men oavsett allt detta kommer det att basuneras ut ett resultat med rekordhögt valdeltagande och rekordhögt stöd för Putin. Allting annat vore otĂ€nkbart. Den reella situationen i Ryssland Ă€r dock annorlunda. I en ny podcast frĂ„n ECFR försökte olika personer med insikt i de olika opinionsundersökningar som görs att reda ut situationen, och sammanfattade den som att det handlar om ett samhĂ€lle som frusit fast. Ă tskilliga stöder Putin, Ă„tskilliga Ă€r tydligt mot, och Ă„tskilliga Ă€r bara resignerade. Kanske 20 – 20 – 60. Men nĂ„got massivt stöd menar dessa att det knappast gĂ„r att tala om. Resignerad acceptans. Ett samhĂ€lle som frusit fast. Men Putin kommer sĂ€kert att göra allt för att fĂ„ det att se ut som en seger. Möjligen kommer vi att fĂ„ se förĂ€ndringar i regimens personbesĂ€ttning nu efter valet. Det har spekulerats Ă„tskilligt om det. Men nĂ„gon förĂ€ndring av politisk inriktning blir det nĂ€ppeligen. Snarare en konsolidering. Och dĂ€rmed Ă€r kursen fortsatt krig, ett allt mer militariserat samhĂ€lle, en ytterligare stĂ€rkt repression och en ekonomi i sakta men sĂ€ker nedgĂ„ng. Att ekonomin just nu till dels hĂ„lls upp av den stegrade krigsproduktionen förĂ€ndrar ingenting i detta. SjĂ€lva kriget har nu allt mer blivit ett drönarnas krig i och med att Ukraina nu pĂ„tagligt intensifierat sina attacker med drönare. MĂ„let under de senaste dagarna har alldeles tydligt varit raffinaderier runt om i Ryssland, och tydligt Ă€r att det ryska luftförsvaret inte förmĂ„tt att förhindra alla attacker. En tidig uppskattning var att attackerna Ă„tminstone tillfĂ€lligt slagit ut ca 7% av den ryska raffinaderikapaciteten, och det som skett sedan dess har kanske gjort att den siffran krupit upp en bit. Det ryktas om att ett förbud för export av bensin kommer att införas – i sĂ„ fall ett tydligt tecken pĂ„ att attackerna haft effekt. Samtidigt fortsatta sjĂ€lvfallet de ryska attackerna mot Ukraina om Ă€n ocksĂ„ mot civila mĂ„l. Ett 20-tal personer dog vid ett robotanfall mot centrala Odessa för nĂ„gra dygn sedan. Inom EU fortsĂ€tter diskussionerna om hur stödet till Ukraina skall kunna förstĂ€rkas. Viktigt Ă€r att det nu blivit enighet om att EU kan anvĂ€nda pengar för att köpa upp ammunition var som helst i vĂ€rlden, och det borde underlĂ€tta situationen. Det var tidigare Paris som hade invĂ€ndningar pĂ„ den punkten. . Sverige tillhör dem som nu stĂ€llt upp med ytterligare finansiering för detta. PĂ„ torsdag och fredag Ă€r det dags för EU-toppmöte och sjĂ€lvfallet stĂ„r frĂ„gan högt upp pĂ„ dagordningen dĂ€r. Ett möte mellan Tyskland, Frankrike och Polen i fredags kvĂ€ll var ocksĂ„ viktigt för att ge inriktning och för slĂ€ta över en del konstigheter i diskussionen under de senaste veckorna. Men sedan har vi OrbĂĄn, som nu varit och hĂ€lsat pĂ„ Trump i Florida och basunerat ut att det ekonomiska stödet till Ukraina mĂ„ste strypas. Jag har sĂ€llan eller aldrig sett en regeringschef i EU sĂ„ öppet direkt sabotera en gemensam politik i en sĂ„ viktig frĂ„ga. Det kan nog bli rĂ€tt spĂ€nt pĂ„ mötet pĂ„ torsdag. Det borde bli det. Och fortfarande Ă€r det skrivet i stjĂ€rnorna hur det kommer att gĂ„ med amerikanskt stöd. Det finns ett tydligt stöd i den allmĂ€nna opinionen, en tydlig majoritet i kongressen – men en mycket tydlig strĂ€van frĂ„n Trump att sabotera. Hitintills har det dessvĂ€rre varit Trump som hĂ„llit i taktpinnen i frĂ„gan. FortsĂ€tter detta kommer Europa förvisso att stĂ€llas inför svĂ„ra avgöranden redan detta Ă„t. Lika bra Ă€r kanske det – orovĂ€ckande mycket talar för att de kommer nĂ€sta Ă„r i alla fall. I den muslimska vĂ€rlden har Ramadan inletts, antalet döda i Gaza uppskattas till över 31.000 personer, olika nödlösningar prövas för att kringgĂ„ de israeliska begrĂ€nsningarna av humanitĂ€r hjĂ€lp och hitintills har samtalen om vapenvila/gisslan inte gett nĂ„got resultat. Att de i dag Ă„terupptagits i Qatar Ă€r möjligen en indikation pĂ„ att situationen inte Ă€r alldeles hopplös. Mellan Washington och Tel Aviv blir stĂ€mningen allt mer spĂ€nd. Senatens demokratiska majoritetsledare Chuck Schumer sade i föga inlindande ordalag att Israel borde göra sig av med premiĂ€rminister Netanyahu, och president Biden tyckte att Schumer hade uttryckt sig vĂ€l. Det Ă€r nog ett historiskt lĂ„gvattenmĂ€rke i den relationen. Och inleder Israel nu en stor militĂ€r offensiv mot Rafah i södra delen av Gaza kommer den situationen knappast att förĂ€ndras. Dilemmat för den amerikanska politiken blir allt mer besvĂ€rligt – stöd till Israel ingĂ„r i USA:s utrikespolitiska DNA, men Netanyahus krig blir samtidigt en allt tydligare inrikespolitisk belastning för Joe Biden inför presidentvalet i november. Detta dĂ„ sjĂ€lvfallet utöver den blockering av möjligheten att kanske fĂ„ en ny möjlighet till en tvĂ„statslösning och framtida fred som hans politik nu tydligt innebĂ€r. I dag Ă€r ett antal EU-ledare i Kairo med ocksĂ„ ett betydande ekonomiskt stödpaket. Min egen entusiasm för regimen Sisi dĂ€r Ă€r ytterst begrĂ€nsad, och jag hoppas att man Ă€r tydlig i samtalen om vad som behöver göras för arr möjligen fĂ„ Egypten pĂ„ fötter. Betydligt mer entusiastisk var jag nĂ€r Ursula von det Leyen i veckan besökte Nuuk pĂ„ Grönland tillsammans med Danmarks statsminister Mette Fredriksen och öppnade ett nytt EU-kontor och lanserade en del nya samarbeten. USA öppnade ett konsulat för nĂ„gra Ă„r sedan – bortsett frĂ„n att Trump ju ville köpa hela Grönland – och det Ă€r viktigt att ocksĂ„ EU finns pĂ„ plats. Grönland Ă€r viktigt. VĂ€rlden i övrigt ser ut som den gör. Den elĂ€ndiga situationen i Haiti hĂ„ller pĂ„ att bli allt vĂ€rre. USA kastas ut frĂ„n sin bas i Niger. De s k tvĂ„ sessionerna i Peking skapade ingen klarhet om den ekonomiska politiken. Och Gert Wilders blir i alla fall inte premiĂ€rminister i NederlĂ€nderna. Categories: Partier & Politiker
Om asiatiskt perspektiv frĂ„n Hanoi, Nato pĂ„ plats och val i Portugal och â nĂ„ja â Ryssland.HANOI: Mina asiatiska veckor fortsĂ€tter dessa dagar hĂ€r i Vietnam i samband med den största nordiska affĂ€rsdelegation som nĂ„gonsin besökt detta land i snabb och imponerande utveckling. För alltför mĂ„nga Ă€r nog Vietnam fortfarande ett krig snarare Ă€n ett land, och förvisso Ă€r de tre s k indokinesiska krigen under andra hĂ€lften av förra Ă„rhundradet viktiga för att kunna förstĂ„ detta lands utveckling. Det första indokinesiska kriget var mot Frankrike och slutade 1954, det andra var mot USA och slutade med avtalet 1973 och det tredje mot Kina och pĂ„gick framför allt i Kambodja intill 1991. Det andra indokinesiska kriget var sjĂ€lvfallet ocksĂ„ ett vietnamesiskt inbördeskrig. Den strikta kommunistiska regim som hade tagit över i norr efter segern över Frankrike hade en fast ambition att ta över landet i sin helhet, och det var ocksĂ„ detta som ledde till det tĂ€mligen hĂ„rdhĂ€nta övertagandet tvĂ„ Ă„r efter avtalet som avslutade det amerikanska militĂ€ra engagemanget i landet. Det var ett brutalt krig. Upp mot fyra miljoner vietnameser berĂ€knas ha förlorat livet, och dessutom 60.000 amerikanska soldater. Decenniet efter övertagandet var mycket dystert. Den sydliga delen av landet skulle tvingas in i den sovjetiska ekonomiska modell som Nord hade, och resultaten i form av ekonomisk misĂ€r och massflykt med bĂ„tflyktingar blev de man kunde förvĂ€nta sig. Samtidigt var landet totalt internationellt isolerat. USA hade en total handelsbojkott och frĂ„n 1979 hamnade man dessutom i direkt krig med Kina med anledning framför allt av att de olika intressena kolliderade i Kambodja. Till detta kom att frĂ„n 1985 stödet frĂ„n Sovjet, som hade betytt mycket under de föregĂ„ende decennierna, gradvis försvann. Situationen var desperat, och detta vad som ledde till den betydande politiska omlĂ€ggning som inleddes 1986. PĂ„ det ekonomiska omrĂ„det övergavs den sovjetiska modellen till förmĂ„n för en radikal öppning av ekonomin för internationell handel och internationella investeringar, och diplomatiskt började det arbete som 1991 ledde till att relationerna med Kina kunde Ă„terupprĂ€ttas och 1995 till att sĂ„dana kunde etableras ocksĂ„ med USA. Det var rejĂ€la politiska omlĂ€ggningar – framdrivna av desperat nödvĂ€ndighet. Sedan dess har den ekonomiska utvecklingen varit imponerande, och landet i dessa hĂ€nseenden i grunden förĂ€ndrats. Man har inte mindre Ă€n 17 olika frihandelsavtal, fler Ă€n nĂ„got annat land i vĂ€rlden, och en andel av utrikeshandel i ekonomin som ocksĂ„ Ă€r unikt hög. Jag hör dem sĂ€ga att upp mot 90% av ekonomin i landet i dag Ă€r beroende av utrikeshandel. Med marxism har situationen hĂ€r inte mycket med att göra, men politisk förblir landet en leninistisk enpartistat med ett kommunistiskt parti för vilket bibehĂ„llande av den egna makten har prioritet före allt annat. Medborgerliga fri- och rĂ€ttigheter har ty följande mycket betydande begrĂ€nsningar. Men landet balanserar skickligt mellan USA och Kina. Förra Ă„ret hade man besök av sĂ„vĂ€l Joe Biden som Xi Jinping, och bĂ€gge lĂ€nderna uppgraderade sina förbindelser med landet. Att vĂ€lja mellan Kina och USA Ă€r inte aktuellt – landet behöver dem bĂ€gge. Nu har Vietnam kommit i ökad fokus i och med att det finns tilltagande frĂ„getecken dels om den kinesiska ekonomin och dels om effekterna av spĂ€nningen mellan USA och Kina. Förtag ser pĂ„ Vietnam som ett intressant komplement till Kina, och paradoxalt nog gĂ€ller detta i betydande utstrĂ€ckning ocksĂ„ företag frĂ„n Kina sjĂ€lvt. Koreanska och taiwanesiska företag har sedan Ă„tskilliga Ă„r investerat stort i landet med Samsung som det största utlĂ€ndska företaget i landet med mer Ă€n 60.000 anstĂ€llda. Och bland nordiska företag Ă€r Lego störst med en ny mĂ„ngmiljardinvestering. För Ă„tskilliga Ă„r sedan besökte jag en Lego-fabrik i Guangdong i södra Kina, men nu Ă€r det Vietnam som gĂ€ller. SĂ„ det Ă€r spĂ€nnande diskussioner hĂ€r om sĂ„vĂ€l de ekonomiska som politiska utsikterna i denna viktiga del av Asien. I Bryssel hissas i dag den svenska flaggan utanför Nato-högkvarteret i Bryssel, och dĂ€rmed inleds en ny fas i vĂ„r integration i det vĂ€stliga sĂ€kerhetspolitiska samarbetet. Och det sker samtidigt som ocksĂ„ svenska förband ingĂ„r i den stora Nato-övningen i norra Skandinavien. Den integrationen kommer att ta sin tid. Att komma in i alla olika staber, anpassa alla operativa planer och tĂ€nka om frĂ„n ett nationellt till ett nordeuropeiskt försvar gĂ„r inte i en handvĂ€ndning. Men med flaggan pĂ„ plats i Bryssel Ă€r allt detta riktigt pĂ„ riktigt – och ett viktigt steg för oss och hela Nordeuropas sĂ€kerhet. I gĂ„r var det val i Portugal med ett regeringsskifte riktning höger som resultat, Ă€ven om det kompliceras av ett överraskande starkt resultat av ett mer högernationalistiskt parti. Och pĂ„ söndag Ă€r det sĂ„ presidentval i Ryssland – om nu denna beteckning Ă€r passande pĂ„ den starkt regisserade tillstĂ€llning som skall ge ett nytt mandat till regimen Putin. SĂ„ blir det sĂ€kert ocksĂ„. NĂ„gon opposition vĂ€rd namnet tillĂ„ts ju inte. Det skall dock bli intressant att se om det Ă€r mĂ„nga som kommer att följa Navalny-organisationens uppmaning att dyka upp kl 12 mitt pĂ„ dagen för att pĂ„ det sĂ€ttet tyst markera vad man tycker. Under tiden blir situationen kring Gaza och konflikten i Mellersta Ăstern allt mer bekymmersam. Ett USA som Ă€r tilltagande frustrerat över regeringen Netanyahu tar nu till flygfĂ€llningar och andra tillfĂ€lliga Ă„tgĂ€rder för att fĂ„ in i alla fall viss humanitĂ€r hjĂ€lp till de desperata miljonerna i Gaza. Det förblir mĂ€rkligt att den amerikanska makten inte förmĂ„r att fĂ„ Tel Aviv att öppna upp mer för de kolonner av lastbilar som vĂ€ntar pĂ„ att fĂ„ komma in i Gaza. Och det Ă€r bara pĂ„ det sĂ€ttet som tillrĂ€ckligt med hjĂ€lp kan komma in. Nu inleds Ramadan, och vi kommer sĂ€kert att se betydande spĂ€nningar kring Jerusalem och al-Aqsa. Förra Ă„rets Ramadan besöktes moskĂ©n av 1,4 musliner, men nu talas om betydande begrĂ€nsningar för inte minst palestinier frĂ„n VĂ€stbanken med de spĂ€nningar som detta med all sĂ€kerhet kommer att leda till. SjĂ€lv styr jag under de nĂ€rmaste dagarna tillbaka till Stockholm och kommer sedan efter mina asiatiska veckor att vara hemma under i alla fall denna och kommande vecka. Det kan behövas. Categories: Partier & Politiker
Regeringens utrikesdeklaration 2024Sveriges utrikesminister Tobias Billström inleder regeringens utrikesdeklaration 2024 med att lyfta det nordiska samarbetet.
Han pĂ„pekar att alla ĂstersjölĂ€nder förutom Ryssland snart Ă€r medlemmar i Nato och det ger en grund för ett förstĂ€rkt samarbete. Sverige Ă€r 2024 ordförande för det Nordiska ministerrĂ„det och leder ocksĂ„ arbetet i de mer informella nordiska och nordisk-baltiska samarbetena N5 och NB8 dĂ€r man för diskussioner om utrikes- och sĂ€kerhetspolitik. Men Sveriges viktigaste utrikespolitiska uppgift Ă€r och förblir stödet till Ukraina, sĂ€ger Billström.  Sverige fortsĂ€tter stödja Ukraina sĂ„ lĂ€nge det behövs, politiskt humanitĂ€rt, militĂ€rt och ekonomiskt.  Ryssland kommer under överskĂ„dlig tid att utgöra ett allvarligt hot mot Sveriges sĂ€kerhet. Det ligger dĂ€rför i vĂ„rt intresse att Rysslands strategiska handlingsmöjligheter begrĂ€nsas. Categories: Forumet
Sverige med i NatoAlla medlemslÀnder har ni godkÀnt Sveriges medlemsansökan i Nato och Sveriges flagga kommer att hissas vid Natos högkvarter i Bryssel pÄ mÄndag 11/4 2024
Categories: Forumet
Skillnaden mellan blocken minskarA new story entry has been added:
[drupal=28]Skillnaden mellan blocken minskar[/drupal] [quote]Stödet för Moderaterna ökar med drygt tvÄ procentenheter i mars-mÀtningen frÄn SVT/Verian och nÄr nu 19,6 procent. Samtidigt backar Socialdemokraterna nÀstan lika mycket och landar pÄ 33,8 procent. Alla siffror V: 8,4 (+0,6) S: 33,8 (-1,9) MP: 4,5 (+/-0) C: 4,6 (+0,3) L: 2,9 (-0,5) KD: 3,6 (+/-0) M: 19,6 (+2,1) SD: 20,7 (-0,7)[/quote] Categories: Forumet
MÀrta Stenevi har avgÄtt som sprÄkrör för miljöpartietMÀrta Stenevi har avgÄtt som sprÄkrör för miljöpartiet i början av februari 2024
Categories: Forumet
Folkpartiets historiaUnder 1800-talet uppstod olika liberala grupper i Sverige. En brokig samling av Ă€mbetsmĂ€n, bönder och företagare vĂ€nde sig mot kungamakten och statskyrkan. NĂ€ringsfrihet och frihandel var deras paroller. Den mest kĂ€nda reformvĂ€nnen i riksdagen mot seklets slut var Adolf Hedin (1830Â1905), som verkade för demokrati, folkbildning och likhet inför lagen. De liberala leden fylldes pĂ„ med lĂ€rare, tjĂ€nstemĂ€n och arbetare. Man hade nĂ€ra kontakter med röstrĂ€ttsrörelsen som stred för allmĂ€n och lika röstrĂ€tt för mĂ€n, senare ocksĂ„ för kvinnor.
Liberalerna i riksdagen verkade under olika namn, först Ă„r 1900 bildades Liberala samlingspartiet för likasinnade i bĂ„da kamrarna. TvĂ„ Ă„r senare följde Frisinnade landsföreningen. Tiden var mogen för landsomfattande politisk aktivitet, understödd av den starka liberala pressen. Liberaler var djupt förankrade i frikyrko- och nykterhetsrörelsen. Sociala reformer stod högt pĂ„ dagordningen, men ocksĂ„ kravet pĂ„ skötsamhet och individens eget ansvar betonades. Ernst Beckman och Emilia BroomĂ© hade ledande poster i Centralförbundet för socialt arbete (CSA), bildat 1903. HĂ€r kunde liberaler samarbeta med socialdemokrater och reformkonservativa i uppbyggandet av sociala system som senare kom att inlemmas i vĂ€lfĂ€rdsstaten. I striden för parlamentarism och allmĂ€n röstrĂ€tt samarbetade liberalerna med Socialdemokraterna i vad som kallades vĂ€nstersamverkan. Liberalernas ledare Karl Staaff och s-ledaren Hjalmar Branting var Ă€ven personliga vĂ€nner. Staaff bildade en kortlivad regering efter unionskrisen 1905, men hans röstrĂ€ttsförslag fĂ€lldes av den konservativt behĂ€rskade första kammaren. NĂ€sta gĂ„ng, efter valsegern 1911 (40,2 procent), stod liberalerna starkare. Problemet var försvarsfrĂ„gan och kung Gustaf V:s motvilja mot Staaff. Liberalerna ville stoppa en planerad upprustning av flottan. Ett försvarsvĂ€nligt bondetĂ„g med 30 000 deltagare frĂ„n hela landet organiserades 1914. PĂ„ borggĂ„rden till Stockholms slott höll kungen ett vĂ€lkomsttal dĂ€r han tog avstĂ„nd frĂ„n statsministerns politik. Staaff avgick, trots att han fick stöd av ett arbetartĂ„g med 50 000 deltagare tvĂ„ dagar senare. Demokratins grundtanke om att riksdagen och regeringen skulle styra, inte kungamakten, hade lidit nederlag. En konservativ Ă€mbetsmannaregering tog över. Staaff som var hatad av mĂ„nga konservativa och utsatt för förtalskampanjer avled Ă„ret efter. Under första vĂ€rldskriget sköts partiskiljande frĂ„gor pĂ„ framtiden i den nationella enighetens namn. Men efter kriget var en ny tid inne och liberalerna kunde ta revansch. Nils EdĂ©n, historiker och ledande liberal, bildade regering med Brantings socialdemokrater och 1917Â20 genomfördes parlamentarism och full demokrati, ocksĂ„ för kvinnor. DĂ€rmed var liberalernas glansperiod över, liksom vĂ€nstersamverkan. En folkomröstning hade 1922 sagt nej till alkoholförbud, men de flesta liberaler ville fortsĂ€tta kampen mot spriten. FörbudsmotstĂ„ndarna bröt sig ur och bildade Sveriges liberala parti som hade sitt frĂ€msta stöd i stĂ€derna. De var kulturellt radikala men samtidigt försvarsvĂ€nliga. Frisinnade folkpartiet med bas pĂ„ landsbygden och med fortsatt krav pĂ„ alkoholförbud pĂ„ programmet behöll majoriteten. Partiledaren C G Ekman, den förste kroppsarbetare som blivit statsminister, utnyttjade skickligt partiets ÂvĂ„gmĂ€starposition mellan vĂ€nster och höger för att bilda regering (1926Â28, 1930Â32). Efter valförlusten 1932 kom frĂ„gan om Ă„terförening upp och 1934 bildades Folkpartiet. Först med samlingsregeringen 1939 Ă„terkom partiet i regeringen. DĂ„ var C G Ekman ute ur leken. Han hade tvingats avgĂ„ sedan det 1932 avslöjats att han mottagit partibidrag av finansmannen Ivar Kreuger, vars tĂ€ndsticksimperium just gĂ„tt upp i rök i ÂKreugerkraschenÂ. BĂ„de partier till vĂ€nster och höger hade fĂ„tt stöd av Kreuger, men Ekman snĂ€rjde in sig i lögner och halvsanningar sĂ„ att hans stĂ€llning blev omöjlig. Redan under 1930-talet utvecklade professorn i nationalekonomi och senare partiledaren Bertil Ohlin partiets Âsocialliberala inriktning. En fri ekonomi skulle förenas med omsorg om de svaga, menade han. Tillsammans med bland annat socialdemokraten Gunnar Myrdal ingick han i ÂStockholmsskolan  en samling ekonomer som ansĂ„g att staten i kristider borde öka köpkraften för att fĂ„ igĂ„ng ekonomin. I slutet av sin levnad, 1977, fick Ohlin nobelpriset i ekonomi för sina insatser. Under andra vĂ€rldskriget ingick Folkpartiet i samlingsregeringen, men vissa av partiets företrĂ€dare kritiserade regeringens eftergifter för Tyskland, sĂ€rskilt ingreppen mot de tidningar som ansĂ„gs gĂ„ för lĂ„ngt i antinazism. NĂ€r Socialdemokraterna under efterkrigsĂ„ren radikaliserades med planhushĂ„llning och socialiseringar pĂ„ programmet ingick Folkpartiet tillsammans med Högern och nĂ€ringslivet i vad som kallats PlanhushĂ„llningsmotstĂ„ndet. Mobiliseringen för ett fritt nĂ€ringsliv blev lyckad. Socialdemokratins offensiv ebbade ut och Folkpartiet blev under Ohlin det största oppositionspartiet. FrĂ„n att under 1930-talet ha pendlat mellan 11 och knappt 14 procent fick Folkpartiet 22,8 procent av rösterna i valet 1948. Fyra Ă„r senare uppnĂ„ddes 24,4 procent, var fjĂ€rde vĂ€ljare. Sedan vĂ€nde trenden. Ett brett borgerligt samarbete omöjliggjordes av Bondeförbundets (Centerns) koalition med Socialdemokraterna under 1950-talet. Den till synes oövervinnliga socialdemokratin kunde regera vidare. Efter att ATP-frĂ„gan avgjorts vid 1959 Ă„rs riksdag, genom att en folkpartistisk varvsarbetare gick mot partilinjen och lade ned sin röst, var borgerligheten Ă„ter pĂ„ defensiven. 1960-talet var en nedgĂ„ngens tid och 1968 tog Centern över som ledande oppositionsparti. ĂndĂ„ var en yngre generation folkpartister drivande i samhĂ€llsdebatten, Ă„tminstone innan vĂ€nsteruppsvinget styrdes in i kommunistiska banor. Fri abort, jĂ€mstĂ€lldhet, höjt u-landsbistĂ„nd och kamp mot apartheidpolitikens Sydafrika stod pĂ„ programmet. Samtidigt vĂ€cktes Ă„ter frĂ„gan om borgerligt samarbete, Ă€ven om ungdomsförbundet FPU var emot samarbete med Högern. Med Centern gick det bĂ€ttre och begreppet mittenpolitik blev under en period partiets strategiska ledstjĂ€rna. Partiledaren frĂ„n 1969, Gunnar HelĂ©n, hade haft en central roll för skapandet av den sammanhĂ„llna nioĂ„riga grundskolan i nĂ€ra samarbete med Socialdemokraterna. Under ÂjĂ€mviktsriksdagen 1973Â76 dĂ„ blocken var exakt lika stora, enades S och FP om sĂ€nkta marginalskatter och höjda arbetsgivaravgifter. HelĂ©ns roll som Âsamarbetsingenjör belönades illa. VĂ€ljarna svek. Ă ret efter HelĂ©ns avgĂ„ng kunde eftertrĂ€daren Per Ahlmark triumferande ta plats i FĂ€lldins trepartiregering som arbetsmarknadsminister och ÂstĂ€llföretrĂ€dande statsministerÂ, en nyskapad titel utan konstitutionellt stöd. De borgerliga Ă„ren 1976Â82 blev konfliktfyllda. Ekonomisk kris, kĂ€rnkraftsfrĂ„gan och ovanan att regera prĂ€glade politiken. Ett för svensk politik ovanligt inslag (Ă„tminstone sedan Ekmans regeringar 50 Ă„r tidigare) var Ola Ullstens folkpartistiska minoritetsregering 1978Â79. Men efter de borgerliga Ă„ren var Ă€ndĂ„ Folkpartiet ett sargat parti, med blygsamma 5,9 procent i 1982 Ă„rs val  klart minst i den borgerliga trion. Valnederlaget medförde en omfattande inre partidebatt. Den nye ledaren Bengt Westerberg ledde sedan partiet i segervalet 1985, med en valspurt som gavs namnet ÂWesterbergeffektenÂ. Resultatet, 14,2 procent, var det bĂ€sta sedan 1970. Westerberg hade en marknadsekonomisk framtoning, men kom under sin tid att försvara vĂ€lfĂ€rdsstaten. Folkpartiet enades ocksĂ„ med den socialdemokratiska regeringen om ett nytt skattesystem 1990Â91. Skattetrycket behölls men marginalskatterna sĂ€nktes och mer skatt togs ut av boendet. För att markera sitt ideologiska arv lades Âliberalerna till partinamnet 1990. Syftet var ocksĂ„ att mota Moderaternas pĂ„stĂ„ende om att vara mest liberalt. Inför 1991 Ă„rs val utarbetade Westerberg och Carl Bildt programmet ÂNy start för Sverige som blev utgĂ„ngspunkten för Bildts borgerliga fyrpartiregering 1991Â94, nu ocksĂ„ med Kristdemokraterna. Under regeringsĂ„ren kunde ett nytt pensionssystem sjösĂ€ttas, stött ocksĂ„ av Socialdemokraterna. Löntagarfonderna avskaffades och privata alternativ inom den offentliga sektorn underlĂ€ttades. En djup finans- och valutakris försvĂ„rade regeringens politik och ett annat problem var att Ny Demokrati som kommit in i riksdagen, kunde fĂ€lla regeringens förslag genom att rösta med oppositionen. Westerberg visade sitt avstĂ„ndstagande frĂ„n Ian Wachmeisters och Bert Karlssons parti redan under valnatten dĂ„ han demonst*rativt lĂ€mnade studion nĂ€r regeringspartierna fick sĂ€llskap i TV-soffan av Ny Demokratis ledare. NĂ€r Folkpartiet efter regeringsĂ„ren Ă„kte pĂ„ sitt tredje raka valnederlag avgick Westerberg. Efter ett kort mellanspel med Maria Leissner som ledare tilltrĂ€dde Lars Leijonborg 1997. Hans första val 1998 blev ytterligare en djupdykning  4,7 procent. Leijonborg lĂ€mnade 2007 över till Jan Björklund, en politiker kĂ€nd för sitt engagemang i skolfrĂ„gan. Kraven pĂ„ ordning, betyg och kunskap var riktade mot Socialdemokratins skolpolitik, men drabbade ocksĂ„ partiets eget agerande under 1960- och 1970-talen. Under Fredrik Reinfeldts regering har Folkpartiet varit mer aktivt för förĂ€ndringar inom till exempel arbetsrĂ€tt och sĂ€kerhetspolitik Ă€n Moderaterna. Partiets tidigare strategi om mittenpolitik Ă€r numera förlegad. De borgerliga partierna radar upp sig pĂ„ olika sĂ€tt frĂ„n mitten och högerut beroende pĂ„ vilken frĂ„ga det gĂ€ller. Men samtidigt söker alla att vinna mittenvĂ€ljarna. PĂ„ sĂ„ sĂ€tt har begreppet Ă€ndĂ„ överlevt. Categories: Forumet
Försörjningskravet för arbetskraftsinvandrare höjsRegeringen har beslutat att höja försörjningskravet för arbetskraftsinvandrare. Det nya försörjningskravet innebÀr att en arbetskraftsinvandrare mÄste ha en lön som uppgÄr till minst 80 procent av medianlönen i Sverige.
https://www.regeringen.se/pressmedde...vandrare-hojs/ Categories: Forumet
Sveriges politiska historia 1905-1995Den 31 augusti 1905 möttes en norsk och en svensk delegation i Karlstad för överlÀggningar. Bakgrunden till sammankomsten var den konflikt som rÄdde mellan de bÄda lÀnderna sedan Norge ensidigt sagt upp den union som gÀllt sedan 1814. StÀmningen var upprörd, och militÀr hade dragits samman vid grÀnsen. Men det skulle bli en uppgörelse i godo.
Den tidigare aktivistiske Christian Lundeberg, som var statsminister och ledare för den svenska delegationen, förstod liksom andra konservativa att lĂ€get var ohĂ„llbart. Liberaler och socialdemokrater hade lĂ€nge stött Norges sak. Opinionen i Norge var entydigt för en upplösning. Unionen var inte till nĂ„gon glĂ€dje för vare sig norrmĂ€n eller svenskar. IstĂ€llet för att stĂ€rkas hade den successivt försvagats under de nĂ€stan hundra Ă„r som den hade existerat. Efter unionsupplösningen blev förhĂ„llandena mellan de bĂ„da lĂ€nderna betydligt bĂ€ttre. Knappt 90 Ă„r efter det att den svensk-norska unionen gick i graven lĂ€mnade statsminister Ingvar Carlsson in en svensk medlemsansökan till den Europeiska unionen (EU). Beskedet om att regeringen var beredd pĂ„ en anslutning till EU kom överraskande. Sverige hade dittills - till skillnad frĂ„n Danmark - stĂ„tt utanför den europeiska gemenskapen liksom det - i motsats till bĂ„de Danmark och Norge - efter andra vĂ€rldskriget hade vĂ€grat att ansluta sig till den vĂ€stliga försvarsalliansen NATO. Hösten 1994 hölls en rĂ„dgivande folkomröstning om en anslutning till Europeiska unionen. Svaret blev ja, men det fanns en stark minoritet som var emot ett medlemskap och som sedan Sverige anslutit sig till EU aktivt arbetade emot unionen. Antiunionistema fanns framförallt inom vĂ€nsterpartiet, socialdemokratin och miljöpartiet, men ocksĂ„ inom centern och delar av folkpartiet. Denna opinion blev starkt framtrĂ€dande vid valet till Europaparlamentet i september 1995, vilket karakteriserades av lĂ„gt valdeltagande och pĂ„tagliga framgĂ„ngar för nej-sĂ€garna. Under första delen av mellankrigstiden bibehöll Sverige de nĂ€ra förbindelserna med Tyskland. Sverige under andra vĂ€rldskriget Sveriges hĂ„llning under andra vĂ€rldskriget kan ses mot bakgrunden av den gamla tyskvĂ€nligheten. Den hade visserligen skadats av Hitlers agerande, men fortfarande fanns - inte minst bland militĂ€ren - en beundran för det tyska och en övertro pĂ„ den tyska krigsmaktens överlĂ€gsenhet. Det anmĂ€rkningsvĂ€rda Ă€r kanske att Sverige aldrig fick ett nazistparti av betydelse. Den stora frĂ„gan strax efter andra vĂ€rldskrigets utbrott var förhĂ„llandet till Finland. Det fanns i Sverige - framförallt inom borgerligheten - starka kĂ€nslor för en uppslutning pĂ„ Finlands sida. Statsminister Per Albin Hansson sĂ„g liksom bondeförbundets ledning riskerna med en splittring av nationen och bildandet av en samlingsregering genomdrevs dĂ€r högern fick vara med. De s.k. Finlandsaktivisterna kunde hĂ„llas tillbaka genom en skicklig balansgĂ„ng mellan neutralitet och deltagande pĂ„ den finska sidan. Efter ockupationen av Danmark och Norge i april 1940 stod Sverige inför en till synes oövervinnelig övermakt i form av det segerrika Tyskland. Det mĂ€rkliga var att samlingsregeringen Ă€ven denna gĂ„ng klarade utrikespolitiken genom att gĂ„ Tyskland till mötes men samtidigt inte göra sĂ„dana medgivanden att de allierade skulle stĂ€mpla Sverige som icke neutralt. Tysklands och Storbritanniens accepterande av lejdtrafiken Ă„rsskiftet 1940-1941 blev ett belĂ€gg för att den svenska politiken i huvudsak lyckats. Fortsatt svensk neutralitet under kalla kriget Vid krigsslutet gjordes en rad missbedömningar i mĂ„nga stater. Det gĂ€llde utvecklingen pĂ„ bĂ„de de ekonomiska och politiska omrĂ„dena. Josef Stalin förvandlades i mĂ„ngas ögon genom segern över Hitler frĂ„n grym tyrann till skicklig statsman, framgĂ„ngsrik fĂ€ltherre och - snudd pĂ„ - snĂ€ll gammal farbror. Sverige försökte upprĂ€tta normala förbindelser med den store grannen i öster genom bl.a. ett relativt omfattande handelsavtal. Men det tog inte lĂ„ng tid innan jĂ€rnridĂ„n var ett faktum. Det kommunistiska maktövertagandet i Tjeckoslovakien 1948 blev för mĂ„nga beviset pĂ„ Sovjetunionens imperialistiska planer. Sverige mĂ„ste förbereda sig pĂ„ anfall österifrĂ„n. Tage Erlander och utrikesminister Osten UndĂ©n skulle efter kriget i stort följa samma utrikespolitiska linje som Per Albin Hansson och Christian GĂŒnther gjort tidigare. Sovjetunionen skulle inte utmanas - lika litet som Tyskland under vĂ€rldskriget. Sverige hade ett starkt försvar men var klart beroende av vĂ€stmakterna. Ett samarbete inleddes med dessa vad gĂ€llde utbyte av information och inköp av vapen. Det lĂ„g ocksĂ„ i den militĂ€ra planeringen att Sverige skulle undsĂ€ttas av vĂ€stmakterna i hĂ€ndelse av ett sovjetiskt anfall. Starka kontakter med USA under efterkrigstiden Efter andra vĂ€rldskriget förlorade Tyskland sin starka position i förhĂ„llande till Sverige. IstĂ€llet blev USA det dominerande landet. Det utbyte som tidigare förekommit med Tyskland skulle istĂ€llet Ă€ga rum med USA. Under 1900-talet kom mera omvĂ€lvande förĂ€ndringar i den industrialiserade delen av vĂ€rlden Ă€n under nĂ„got tidigare Ă„rhundrade. Det gĂ€ller givetvis inte bara det politiska systemet utan samhĂ€llet i stort: ekonomin, det sociala livet, miljön, kommunikationerna, urbaniseringen osv. Det gamla bondelandet Sverige förvandlades till en modern industristat. FrĂ„n 1934 var fler personer sysselsatta inom industrin Ă€n inom jordbruket. PĂ„ massmedieomrĂ„det tillkom nya medier vid sidan om tidningarna - radion pĂ„ 1920-talet och televisionen pĂ„ 1950-talet. Datoriseringen och kommunikationen via datanĂ€tverk, internet och satelliter har ocksĂ„ fört med sig radikala förĂ€ndringar under slutet av 1900-talet. Men trots detta har gamla medier i form av dagstidningar visat sig pĂ„fallande slitstarka. Parlamentarism och demokrati Ă ren 1907-1909 antogs pĂ„ förslag av den konservativa regeringen under Arvid Lindman en röstrĂ€ttsreform vilken innebar att svenska mĂ€n i princip skulle fĂ„ allmĂ€n röstrĂ€tt, men de mĂ„ste uppfylla en rad krav för att fĂ„ utöva den. Kvinnor fick fortfarande inte rösta. De nya röstrĂ€ttsbestĂ€mmelserna innebar att vĂ€nsterpartierna genom valen 1911 fick majoritet i andra kammaren. Parlamentarism och demokrati kom sent till Sverige, strax före 1920. Den lĂ„ngsamma och relativt odramatiska processen kan betecknas som typiskt svensk. Det fanns i Sverige - till skillnad frĂ„n exempelvis i Norge men i likhet med i Danmark - en mĂ€ktig överklass som utgjordes av storgodsĂ€gare, brukspatroner, industriĂ€gare och höga Ă€mbetsmĂ€n. Dessa hade en stark stĂ€llning i första kammaren och utgjorde en Ă„terhĂ„llande kraft. Varken representationsreformen 1865 eller de förĂ€ndringar i författningen som Ă€gde rum omkring 1920 skulle innebĂ€ra nĂ„gra systemskiften i svensk politik. Louis De Geers reform var omgĂ€rdad med sĂ„ mĂ„nga inskrĂ€nkningar att det skulle ta decennier innan Sverige fick modernt utformade partier och en fungerande parlamentarism. Inte heller röstrĂ€ttsreformen ledde till nĂ„gon radikal förĂ€ndring under 1920-talet. MĂ„nga av dem som hade fĂ„tt röstrĂ€tt lĂ€t bli att utnyttja den. Det fanns en politisk villrĂ„dighet efter det att de grundlĂ€ggande mĂ„len parlamentarism och röstrĂ€tt uppnĂ„tts. Lugn och stabil politisk utveckling i Sverige under 1900-talet 1900-talets svenska historia skiljer sig frĂ„n flertalet andra lĂ€nders genom sitt relativa lugn och sin tröghet. I grunden lĂ„g naturligtvis att Sverige förskonades frĂ„n krig och var etniskt och religiöst homogent. Extrema riktningar av t.ex. politisk eller religiös art kunde aldrig göra sig gĂ€llande. Ledande högermĂ€n stod bakom sĂ„vĂ€l unionsuppgörelsen 1905 som röstrĂ€ttsreformen 1907-1909. Den hĂ€tska stĂ€mning som karakteriserade det s.k. kosackvalet 1928, dĂ„ socialdemokraterna anklagades för att vilja genomföra "en socialistisk samhĂ€llsordning", hörde till undantagen. Inom vĂ€nstern var förhĂ„llandet likartat. DĂ€r fanns radikala, revolutionĂ€ra element som var mycket högljudda, men de fick aldrig nĂ„got verkligt inflytande. Hjalmar Branting gick in i regeringssamarbete med liberalerna, och Ă€ven om det skedde en radikalisering efter Brantings död skulle Per Albin Hansson 1933 börja ett nĂ€ra samarbete med bondeförbundet - ett tidigare starkt konservativt parti. Categories: Forumet
Konstitutionell monarkiSverige Àr en konstitutionell monarki vilket innebÀr att H.M. Konungen Àr landets statschef och att hans uppgifter Àr reglerade i lag. Att Sverige ska ha en kung eller regerande drottning som statsöverhuvud slÄs fast i regeringsformen  en av rikets grundlagar. Som opolitisk statschef Àr monarken en samlande representant för Sverige och symbol för landet.
Categories: Forumet
mars 2024Stödet för Moderaterna ökar med drygt tvÄ procentenheter i mars-mÀtningen frÄn SVT/Verian och nÄr nu 19,6 procent. Samtidigt backar Socialdemokraterna nÀstan lika mycket och landar pÄ 33,8 procent.
Alla siffror V: 8,4 (+0,6) S: 33,8 (-1,9) MP: 4,5 (+/-0) C: 4,6 (+0,3) L: 2,9 (-0,5) KD: 3,6 (+/-0) M: 19,6 (+2,1) SD: 20,7 (-0,7) Categories: Forumet
Om asiatiska perspektiv frĂ„n Tokyo och annorstĂ€des.MUMBAI: Ytterligare en intressant vecka i Asien gĂ„r nu till Ă€nda för min del. De utrikespolitiska samtalen i Japan var pĂ„tagligt spĂ€nnande. Som stats- och utrikesminister var jag i Tokyo vid Ă„tskilliga tillfĂ€llen, men jag har faktiskt inte varit dĂ€r pĂ„ mer Ă€n ett decennium. Imponerande Ă€r hur tydliga man i Tokyo Ă€r vad gĂ€ller betydelsen av att stĂ„ upp mot det ryska anfallskriget. âUkraina i dag och Ăstasien i morgonâ var tesen som premiĂ€rminister Kishida upprepade nĂ€r han inledde dagarna med Tokyo Global Dialogue. Och i mina inlĂ€gg pĂ„ konferensen Ă„terkom sjĂ€lvfallet ocksĂ„ jag till just detta. Det har talats mycket under de senaste Ă„ren om det som kommit att kallas âIndo-Pacificâ och dĂ€r man ser det vĂ€ldiga omrĂ„det av Stilla Havet och Indiska Oceanen som ett mer eller mindre sammanhĂ€ngande territorium. Begreppet föddes ursprungligen i Australien, dĂ€r man naturligt nog blickar pĂ„ bĂ€gge de stora haven, men anammades sedan av först USA och sedan EU och Europa. Land efter land publiceras strategipapper för regionen. Men begreppet har sitt ursprung i en maritimt dominerad bild av vĂ€rlden som Ă€r tĂ€mligen naturlig i den mer anglosaxiskt orienterade delen av vĂ€rlden. Makten över haven var grundlĂ€ggande för sĂ„vĂ€l brittisk som amerikansk maktutveckling under de senaste decennierna. Det gĂ„r dock att ocksĂ„ tala om ett eurasiatiskt sammanhĂ€ngande strategiskt omrĂ„de, och jag skulle tro att det Ă€r ett perspektiv som faller sig mer naturligt frĂ„n Moskvas eller Pekings utgĂ„ngspunkt. I det mongoliska vĂ€ldets efterföljd Ă€r de makter mer orienterade pĂ„ den vĂ€ldiga euroasiatiska landmassan. Med det perspektivet Ă€r det alldeles uppenbart att Ukraina och Ostasien hĂ€nger samman – tydligare Ă€n det Ă€r i det hos oss dominerande indopacifikiska perspektivet. De centrala makterna i omrĂ„det trĂ€nger utĂ„t – i Rysslands fall mot vĂ€ster och i Kinas fall i alla fall potentiellt Ă„t öster. Sedan Korea-kriget i början av 1950-talet har USA varit den oundgĂ€ngliga balanserande makten i Ostasien. Det skall inte glömmas att det var Stalin i Moskva som gav klartecknet till det nordkoreanska angreppet, och att det var nödvĂ€ndigheten av att slĂ„ tillbaka detta som förde den amerikanska makten pĂ„ allvar tillbaks till den koreanska halvön och som ocksĂ„ kom den att ta ett intresse för Taiwans framtid. Och i allt detta Ă€r Japans roll sjĂ€lvfallet central. Det Ă€r de amerikanska baserna i Japan och dess öar som gör det möjligt för USA att balansera den kinesiska makten och göra ett försvar av Sydkorea – och potentiellt Taiwan – möjligt. De senaste Ă„ren har amerikansk diplomati varit instrumentellt med att överbrygga den historiska motsĂ€ttningen mellan Sydkorea och Japan, och det nĂ€rmare trilaterala samarbete som dĂ€rmed etablerats har blivit pĂ„tagligt betydelsefullt för stabiliteten i omrĂ„det. Det innebĂ€r inte att utmaningar saknas. Den mĂ€rkliga regimen i Pyongyang har fĂ„tt luft under vingarna av att plötsligt ha blivit betrodd partner till Moskva nĂ€r den ryska armĂ©n desperat söker efter ammunition. Leveranserna har varit stora, och sĂ€kert har Pyongyang fĂ„tt mer Ă€n bara prestige i utbyte. Och nya tongĂ„ngar frĂ„n Pyongyang om att man inte lĂ€ngre söker Ă„terförening bĂ„dar möjligen för kommande överraskningar. Jag tillhör inte dem som varnar för mer omedelbart förestĂ„ende militĂ€ra ambitioner frĂ„n Pekings sida mot Taiwan. Jag tror att regimen i Peking har helt andra bekymmer som dominerar. Det hindrar inte att vĂ„rt stöd till Taiwan Ă€r viktigt i det lĂ€ngre perspektiv som per definition alltid Ă€r mer osĂ€kert. Sedan toppmötet i San Francisco nyligen har tonlĂ€get mellan Peking och Washington förĂ€ndrats. Man söker en fungerande balans mellan samarbete och konkurrens, men med en begynnande valrörelse i USA och osĂ€kerhet om dess utgĂ„ng Ă€r utvecklingen lĂ„ngt ifrĂ„n stabil. Och skulle jag hissa orosflagga för nĂ„gonting i regionen Ă€r det vĂ€l konflikten kring Sydkinesiska Sjön. Kring det sönderrostade filippinska fartyget Sierra Madre pĂ„ ett rev som Kina allt mer aggressivt ocksĂ„ gör ansprĂ„k pĂ„ Ă€r det lĂ€tt att se att det kan uppstĂ„ problem som krĂ€ver balanserad hantering för att inte eskalera. PĂ„tagligt i Tokyo var att perspektiven pĂ„ en möjlig kommande Trump-administration i Washington var betydligt mer avspĂ€nda Ă€n vad som pĂ„ goda grunder Ă€r fallet i Europa. Samarbetet mellan Japan och USA uppfattas som fast förankrat i det amerikanska politiska landskapet, och Kina-politiken Ă€r ju ett av de fĂ„ omrĂ„den i amerikansk politik dĂ€r det rĂ„der lite av samstĂ€mmighet. Oron finns förvisso vad gĂ€ller handelspolitiken, för vad en Trump igen kan fĂ„ för sig vad gĂ€ller Nordkorea och dessutom för hur lĂ€get i Europa med dess betydelse ocksĂ„ för stabiliteten i Ostasien kan komma att pĂ„verkas. FrĂ„n Tokyo Ă„tervĂ€nde jag till Indien om Ă€n för mer blandade politiska och sociala engagemang. Mellan Tokyo och Delhi spinns de strategiska trĂ„darna successivt allt starkare. Delstaten Gujarat med sina 60 miljoner invĂ„nare och starka industriella bas – dĂ€r jag tillbringat ett par dygn – har just haft sin premiĂ€rminister pĂ„ besök i sĂ„vĂ€l Tokyo som Singapore. HĂ€r har jag ocksĂ„ haft möjlighet till samtal med personer verksamma i landets framgĂ„ngsrika företagsamhet. De har en snabbt vĂ€xande egen ekonomi – men tydligt med globala perspektiv med Dubai och Silicon Valley flitigt förekommande i de olika samtalen. Nu stundar nĂ„got dygn i Stockholm innan jag Ă„ter styr kosan mot Asien men nu med Hanoi i Vietnam som destination. HĂ€r handlar det om Vietnams nya roll med sina ca 100 miljoner invĂ„nare och med en starkt vĂ€xande ekonomi i en situation dĂ€r frĂ„getecknen kring Kina gradvis hĂ„ller pĂ„ att bli allt fler. Förra veckan skrev jag att jag utgick frĂ„n att vĂ„r Nato-frĂ„ga skulle vara utlöst innan jag hade anledning att skriva igen, men det visade sig dessvĂ€rre felaktigt. Inrikespolitiskt tumult kring presidentposten i Ungern har försenat ytterligare – men i allt vĂ€sentligt Ă€r ju utvecklingen nu pĂ„ rĂ€ls. Vad gĂ€ller Ungern finns det vĂ€l i övrigt anledning att notera att den ambitiösa Victor Orban i dagarna Ă„kt pĂ„ besök till Donald Trump i hans fĂ€ste i Florida. DĂ€r smids en allians som kan komma att bli pĂ„tagligt besvĂ€rande. I diskussioner borta i Tokyo var det inte alldeles enkelt att hantera frĂ„gor om den europeiska politiken vad gĂ€ller stödet till Ukraina. En middag president Macron kallat till i Paris för att visa sammanhĂ„llning kom ju i stĂ€llet – och han fĂ„r nog ta pĂ„ sig ansvaret för det – att visa splittring och förvirring. Det var inte den franska utrikespolitikens mest gloriösa stund. Men trots detta tror jag det sker en samling kring en starkare politik. Och jag trĂ€ffar nu ocksĂ„ insatta bedömare som trots allt ser en försiktig ljusning vad gĂ€ller det amerikanska tumultet i frĂ„gan. Vi fĂ„r se hur det blir med den saken. Nu lĂ€mnar jag för denna gĂ„ng ett Indien dĂ€r den vĂ€xande tillförsikten över det egna landets framtid Ă€r allt mer pĂ„taglig. Jag ser reklamen som stolt förkunnar att man nu bygger ut 5G-nĂ€t snabbare Ă€n pĂ„ nĂ„got annat hĂ„ll i vĂ€rlden. Och det Ă€r sant – i detta viktiga avseende gĂ„r det i dag snabbare i Indien Ă€n i Europa. Vi har anledning att se upp. Categories: Partier & Politiker
Mest om stĂ€mningar i Kiev och kommande val i Indien.WARSZAWA: Det har blivit rĂ€tt mĂ„nga besök pĂ„ flygplatsen hĂ€r under de senaste tvĂ„ Ă„ren eftersom det ju faktiskt Ă€r den större flygplats som anknyter till Kiev. Och det Ă€r dĂ€rifrĂ„n jag kommer efter att ha tillbringat dagen tvĂ„ Ă„r efter det att den ryska aggressionen startade dĂ€r. Min uppgift var att tala och att samordna pĂ„ en större konferens som förutom mĂ„nga i det ukrainska livet samlade Ă„tskilliga internationella gĂ€ster. SĂ„dana var det i största allmĂ€nhet ingen brist pĂ„ i Kiev i gĂ„r. PĂ„ plats fanns förutom EU-kommissionens Ursula von der Leyen premiĂ€rministrarna frĂ„n Canada, Italien och Belgium och dessutom ocksĂ„ Sveriges försvarsminister PĂ„l Johnson. Danmarks statsminister Mette Fredriksson hade varit i Lviv dagen innan. Det har blivit Ă„tskilliga resor till Kiev ocksĂ„ sedan kriget inleddes. Bil mellan Warszawas flygplats och i allmĂ€nhet Chelm i östligaste Polen och dĂ€refter nattĂ„get till Kiev, och sedan samma vĂ€g tillbaka. FĂ„gelvĂ€gen kring 700 km men logistiskt inte alldeles enkelt. Denna gĂ„ng hann jag för omvĂ€xling skull ocksĂ„ med en snabb titt pĂ„ den lilla staden Chelm sjĂ€lv, med dess historia prĂ€glad av att den ligger mitt i det som historikern Timothy Snyder kallade âblood landsâ – omrĂ„den dĂ€r mycket blod flutit genom historien. HĂ€r har ukrainska, polska, ryska, litauiska, österrikiska och tyska makter styrt och stĂ€llt under olika historiska skeden. Före andra vĂ€rldskriget var nĂ€rmare hĂ€lften av stadens befolkning judisk. Men i dag Ă€r Chelm kompakt polskt och katolsk. Katedralen var fylld nĂ€r vi tittade in pĂ„ fredag eftermiddag. Det sĂ€ger sig sjĂ€lv att stĂ€mningen i Kiev Ă€r lite annorlunda Ă€n för ett Ă„r sedan. DĂ„ började man bygga upp förvĂ€ntningar inför en ukrainsk motoffensiv. Nu Ă€r det lite av baksmĂ€lla efter det att den inte levde upp till de alltför högt stĂ€llda förvĂ€ntningarna, och dĂ€rtill kommer den osĂ€kerhet om det kommande amerikanska stödet som det inrikespolitiska tumultet i USA lett till. Nu talas det knappast om nĂ„gon ukrainsk offensiv lĂ€ngre, utan spekuleras mer om huruvida Ryssland har kapacitet till nĂ„gon sĂ„dan. Att de slutligen lyckades att pulverisera den lilla staden Avdiivka var mĂ„hĂ€nda inte sĂ„ förvĂ„nande, men mer vĂ€rt att notera Ă€r egentligen ukrainska framgĂ„ngar med att skjuta ner ytterligare ett luftledningsflygplan A50 samt ett antal av de mest avancerade ryska stridsflygplanen. Och viktigt Ă€r att framgĂ„ngarna pĂ„ Svarta Havet nu lett till att den ukrainska exporten via dess hamnar nu Ă€r nĂ€stan tillbaka pĂ„ samma nivĂ„ som innan kriget bröt ut. Det betyder mycket för den ukrainska ekonomin. I den registrerades faktiskt hygglig tillvĂ€xt förra Ă„ret, men i en situation dĂ€r de offentliga utgifterna ökat med tvĂ„ och en halv gĂ„nger p g a kriget Ă€r det naturligt att det behövs finansiell hjĂ€lp ocksĂ„. IMF har just gett grönt ljus Ă„t hur ekonomin skötts, och det underlĂ€ttar sjĂ€lvfallet den fortsatta hanteringen. Det europeiska stödet Ă€r viktigt, och det kommer ju ocksĂ„. Hur det blir med det amerikanska vet vi lika lite om i dag som nĂ€r jag skrev om saken för en vecka sedan. Ett antal amerikanska senatorer i Kiev trodde nog att det skulle gĂ„, men sĂ€kra var de knappast. Viktigt Ă€r att EU Ă€r berett att lĂ€gga in en högre vĂ€xel. President Macron har kallat till en middag i Paris i morgon, och nĂ„got kommer alldeles sĂ€kert att komma ut ur denna. De franska insatserna hitintills har ju inte tillhört de mer övervĂ€ldigande. NĂ„gra förvĂ€ntningar om ett snabbt slut pĂ„ kriget finns knappast. Putin förefaller att bita sig fast i förhoppningen om en förĂ€ndring i frĂ€mst den amerikanska politiken genom Trumps insatser nu eller lĂ€ngre fram, och i Kiev förblir man övertygad om att vinden lĂ€ngre fram Ă„ter kan komma att vĂ€nda till dess fördel. Men det förutsĂ€tter att vĂ„rt stöd fortsĂ€tter och förstĂ€rks. Till Kiev kom jag frĂ„n nĂ„gra dagar i Delhi pĂ„ frĂ€mst den stora Raisina-konferensen med brett deltagande frĂ„n Ă„tskilliga av vĂ€rldens hörn. I Indien nĂ€rmar man sig nu med stormsteg vĂ„rens viktiga val. PremiĂ€rminister Modi seglar högt i popularitet, och det finns fĂ„ som inte tror att han Ă€r pĂ„ vĂ€g till en tredje mandatperiod och dĂ€rmed konsolidera BJP-partiets starka stĂ€llning i landets politik. Ekonomin vĂ€xer nu med ca sju procent, och det talas ofta om att Indien Ă€r pĂ„ vĂ€g att gĂ„ frĂ„n vĂ€rldens femte till dess tredje största ekonomi eller i varje fall till en position i jĂ€mnhöjd med EU. Dit Ă€r det en bit, men blir den tredje Modi-perioden en period med bestĂ€mda reformer finns förutsĂ€ttningarna förvisso dĂ€r. PĂ„ det utrikespolitiska omrĂ„det vĂ€der ocksĂ„ landets ambitioner. Som ordförande i G20 ville man framstĂ„ som talesman för det som kommit att kallas Global South, men bilden Ă€r snarare en av vĂ€xlande relationer styrda av en rĂ€tt tydlig intressepolitik. Köpa olja av Ryssland och samarbeta digitalt med USA, men framför allt att bygga upp position mot ett Kina som ses som ett nĂ„got diffust men stĂ€ndigt nĂ€rvarande hot. Under mina dagar dĂ€r hade man den 21:a omgĂ„ngen av samtal mellan höga militĂ€ra befĂ€lhavare vid de omstridda grĂ€nserna högt uppe i Himalaya. Sedan konfrontationerna i maj 2020 hĂ€nger dessa frĂ„gor allt lĂ€gre över den indiska utrikespolitiken. Och traumat över nederlaget i det korta kriget 1962 Ă€r fortfarande pĂ„tagligt. Föga förvĂ„nande var det relationen till Kina som var det man ville att jag skulle vara med och diskutera pĂ„ Raisina. Man följer med minutiös noggrannhet hur EU:s, USA:s och förvisso ocksĂ„ Rysslands relation med den stora makten bortom Himalaya utvecklas. Men en del kom naturligt nog ocksĂ„ att handla om relationen till EU och Europa. Ă tskilligt positivt finns att notera hĂ€r, men den indiska instĂ€llningen till Rysslands aggression innebĂ€r dock ett pĂ„tagligt smolk i glĂ€djebĂ€garen. I FN Ă€r det svĂ„rt att se nĂ„gon skillnad pĂ„ den indiska och den kinesiska instĂ€llningen, och Ă€ven i diskussioner i Delhi Ă€r det svĂ„rt att fĂ„ indiska företrĂ€dare att ta ens begreppet krig i sin mun. Man Ă€r pĂ„ goda grunder ytterligt mĂ„n om sin egen territoriella integritet, men nĂ€rmast likgiltig inför Ukrainas. Man vill naturligt nog att vi europĂ©er skall ha förstĂ„else för landets olika sĂ€kerhetsintressen, men vĂ„gar inte riktigt lyssna nĂ€r det gĂ€ller hur Rysslands aggression pĂ„verkar Europas sĂ€kerhet. Detta till trots har vi sjĂ€lvfallet ett starkt intresse av fortsatt dialog och samarbete. Det var alldeles utmĂ€rkt att en stark grupp av nordiska och baltiska utrikesministrar fanns pĂ„ plats i Delhi dessa dagar. Men smolket i glĂ€djebĂ€garen Ă€r pĂ„tagligt. PĂ„ Ă„tskilliga hĂ„ll reses frĂ„getecken kring delar av den mer hindunationalistiska politik som BJP och Modi tillmĂ€ter allt större betydelse. Det finns farhĂ„gor för att landet glider bort frĂ„n den toleranta och mĂ„ngkonfessionella inriktning som utmĂ€rkt dess decennier av sjĂ€lvstĂ€ndighet och i riktning mot en mindre tolerant hinduisk nationalism. Jag kommer att Ă„terkomma till Indien om Ă€n dĂ„ i lite mer privata sammanhang mot slutet av den kommande veckan, men innan dess skall jag hinna med Tokyo för att bli framtrĂ€da pĂ„ en större konferens dĂ€r om globala perspektiv. Det Ă€r ett antal Ă„r sedan jag var i Japan, sĂ„ jag ser fram mot att nĂ„gra dagar se pĂ„ vĂ€rlden med just det ostasiatiska perspektivet. I allt detta har jag inte haft fokus pĂ„ utvecklingen i Mellersta Ăstern, men dock inte kunnat undgĂ„ att notera att de senaste uttalanden och Ă„tgĂ€rderna frĂ„n den israeliska regeringen – en plan för fortsatt nĂ€rvaro i Gaza och besked om nya illegala bosĂ€ttningar pĂ„ ockuperad mark – nĂ€rmast liknar en örfil riktad mot den amerikanska politiken. Och dĂ€rmed ocksĂ„ mot möjligheten av att mĂ„hĂ€nda börja att styra in utvecklingen i mindre alarmerande banor. I dagarna som kommer borde ju den svenska Nato-processen gĂ„ i mĂ„l. Det var ett klokt drag av Ulf Kristersson att Ă„ka till Ungern och lyssna pĂ„ Victor Orban, och det sammanföll ju dessutom med att förhandlingar om fortsatt Gripen-samarbete kunde avslutas. Och förhoppningsvis Ă€r Nato-medlemskapet ett faktum nĂ€r jag om lite mer Ă€n en vecka Ă„tervĂ€nder frĂ„n den senaste av dessa veckors olika asiatiska utflykter. Categories: Partier & Politiker
Kinesiska UD: Fel av svenska ministern att nÀrvaraDet var fel av kulturminister Amanda Lind att delta under prisutdelningen av Svenska Pens Tucholskypris.
Categories: Massmedia
Fornling kan ha gÄtt sin sista matchSven Fornling har lÀmnat sjukhuset i Halle, Tyskland, och mÄr efter omstÀndigheterna bra.
Categories: Massmedia
Göteborgs spÄrvÀgars vd efter fusket: Jag Àr uppriktigt sagt ledsenAnstÀllda vid Göteborgs spÄrvÀgar har fuskat med arbetstider och anvÀnt tjÀnstefordon privat utan lov.
Categories: Massmedia
|