Folkets Parlament  

Gå tillbaka   Folkets Parlament > Allmänna politiska diskussioner > Politisk historia

Svara
 
Ämnesverktyg Visningsalternativ
Gammal 2024-03-07, 09:50   #1
folketsparlament
Jakob
Administratör
 
Reg.datum: feb 2009
Ort: Köping
Inlägg: 193
Blogginlägg: 1
Sveriges politiska historia 1905-1995

Den 31 augusti 1905 möttes en norsk och en svensk delegation i Karlstad för överläggningar. Bakgrunden till sammankomsten var den konflikt som rådde mellan de båda länderna sedan Norge ensidigt sagt upp den union som gällt sedan 1814. Stämningen var upprörd, och militär hade dragits samman vid gränsen. Men det skulle bli en uppgörelse i godo.


Den tidigare aktivistiske Christian Lundeberg, som var statsminister och ledare för den svenska delegationen, förstod liksom andra konservativa att läget var ohållbart. Liberaler och socialdemokrater hade länge stött Norges sak. Opinionen i Norge var entydigt för en upplösning. Unionen var inte till någon glädje för vare sig norrmän eller svenskar. Istället för att stärkas hade den successivt försvagats under de nästan hundra år som den hade existerat.

Efter unionsupplösningen blev förhållandena mellan de båda länderna betydligt bättre.
Knappt 90 år efter det att den svensk-norska unionen gick i graven lämnade statsminister Ingvar Carlsson in en svensk medlemsansökan till den Europeiska unionen (EU). Beskedet om att regeringen var beredd på en anslutning till EU kom överraskande. Sverige hade dittills - till skillnad från Danmark - stått utanför den europeiska gemenskapen liksom det - i motsats till både Danmark och Norge - efter andra världskriget hade vägrat att ansluta sig till den västliga försvarsalliansen NATO.
Hösten 1994 hölls en rådgivande folkomröstning om en anslutning till Europeiska unionen. Svaret blev ja, men det fanns en stark minoritet som var emot ett medlemskap och som sedan Sverige anslutit sig till EU aktivt arbetade emot unionen. Antiunionistema fanns framförallt inom vänsterpartiet, socialdemokratin och miljöpartiet, men också inom centern och delar av folkpartiet. Denna opinion blev starkt framträdande vid valet till Europaparlamentet i september 1995, vilket karakteriserades av lågt valdeltagande och påtagliga framgångar för nej-sägarna.



Under första delen av mellankrigstiden bibehöll Sverige de nära förbindelserna med Tyskland.

Sverige under andra världskriget

Sveriges hållning under andra världskriget kan ses mot bakgrunden av den gamla tyskvänligheten. Den hade visserligen skadats av Hitlers agerande, men fortfarande fanns - inte minst bland militären - en beundran för det tyska och en övertro på den tyska krigsmaktens överlägsenhet. Det anmärkningsvärda är kanske att Sverige aldrig fick ett nazistparti av betydelse.
Den stora frågan strax efter andra världskrigets utbrott var förhållandet till Finland. Det fanns i Sverige - framförallt inom borgerligheten - starka känslor för en uppslutning på Finlands sida. Statsminister Per Albin Hansson såg liksom bondeförbundets ledning riskerna med en splittring av nationen och bildandet av en samlingsregering genomdrevs där högern fick vara med. De s.k. Finlandsaktivisterna kunde hållas tillbaka genom en skicklig balansgång mellan neutralitet och deltagande på den finska sidan.
Efter ockupationen av Danmark och Norge i april 1940 stod Sverige inför en till synes oövervinnelig övermakt i form av det segerrika Tyskland. Det märkliga var att samlingsregeringen även denna gång klarade utrikespolitiken genom att gå Tyskland till mötes men samtidigt inte göra sådana medgivanden att de allierade skulle stämpla Sverige som icke neutralt. Tysklands och Storbritanniens accepterande av lejdtrafiken årsskiftet 1940-1941 blev ett belägg för att den svenska politiken i huvudsak lyckats.

Fortsatt svensk neutralitet under kalla kriget

Vid krigsslutet gjordes en rad missbedömningar i många stater. Det gällde utvecklingen på både de ekonomiska och politiska områdena. Josef Stalin förvandlades i mångas ögon genom segern över Hitler från grym tyrann till skicklig statsman, framgångsrik fältherre och - snudd på - snäll gammal farbror. Sverige försökte upprätta normala förbindelser med den store grannen i öster genom bl.a. ett relativt omfattande handelsavtal. Men det tog inte lång tid innan järnridån var ett faktum. Det kommunistiska maktövertagandet i Tjeckoslovakien 1948 blev för många beviset på Sovjetunionens imperialistiska planer. Sverige måste förbereda sig på anfall österifrån.
Tage Erlander och utrikesminister Osten Undén skulle efter kriget i stort följa samma utrikespolitiska linje som Per Albin Hansson och Christian Günther gjort tidigare. Sovjetunionen skulle inte utmanas - lika litet som Tyskland under världskriget. Sverige hade ett starkt försvar men var klart beroende av västmakterna. Ett samarbete inleddes med dessa vad gällde utbyte av information och inköp av vapen. Det låg också i den militära planeringen att Sverige skulle undsättas av västmakterna i händelse av ett sovjetiskt anfall.
Starka kontakter med USA under efterkrigstiden

Efter andra världskriget förlorade Tyskland sin starka position i förhållande till Sverige. Istället blev USA det dominerande landet. Det utbyte som tidigare förekommit med Tyskland skulle istället äga rum med USA.

Under 1900-talet kom mera omvälvande förändringar i den industrialiserade delen av världen än under något tidigare århundrade. Det gäller givetvis inte bara det politiska systemet utan samhället i stort: ekonomin, det sociala livet, miljön, kommunikationerna, urbaniseringen osv. Det gamla bondelandet Sverige förvandlades till en modern industristat. Från 1934 var fler personer sysselsatta inom industrin än inom jordbruket.


På massmedieområdet tillkom nya medier vid sidan om tidningarna - radion på 1920-talet och televisionen på 1950-talet. Datoriseringen och kommunikationen via datanätverk, internet och satelliter har också fört med sig radikala förändringar under slutet av 1900-talet. Men trots detta har gamla medier i form av dagstidningar visat sig påfallande slitstarka.
Parlamentarism och demokrati

Åren 1907-1909 antogs på förslag av den konservativa regeringen under Arvid Lindman en rösträttsreform vilken innebar att svenska män i princip skulle få allmän rösträtt, men de måste uppfylla en rad krav för att få utöva den. Kvinnor fick fortfarande inte rösta. De nya rösträttsbestämmelserna innebar att vänsterpartierna genom valen 1911 fick majoritet i andra kammaren.
Parlamentarism och demokrati kom sent till Sverige, strax före 1920. Den långsamma och relativt odramatiska processen kan betecknas som typiskt svensk. Det fanns i Sverige - till skillnad från exempelvis i Norge men i likhet med i Danmark - en mäktig överklass som utgjordes av storgodsägare, brukspatroner, industriägare och höga ämbetsmän. Dessa hade en stark ställning i första kammaren och utgjorde en återhållande kraft.
Varken representationsreformen 1865 eller de förändringar i författningen som ägde rum omkring 1920 skulle innebära några systemskiften i svensk politik. Louis De Geers reform var omgärdad med så många inskränkningar att det skulle ta decennier innan Sverige fick modernt utformade partier och en fungerande parlamentarism. Inte heller rösträttsreformen ledde till någon radikal förändring under 1920-talet. Många av dem som hade fått rösträtt lät bli att utnyttja den. Det fanns en politisk villrådighet efter det att de grundläggande målen parlamentarism och rösträtt uppnåtts.
Lugn och stabil politisk utveckling i Sverige under 1900-talet

1900-talets svenska historia skiljer sig från flertalet andra länders genom sitt relativa lugn och sin tröghet. I grunden låg naturligtvis att Sverige förskonades från krig och var etniskt och religiöst homogent. Extrema riktningar av t.ex. politisk eller religiös art kunde aldrig göra sig gällande.
Ledande högermän stod bakom såväl unionsuppgörelsen 1905 som rösträttsreformen 1907-1909. Den hätska stämning som karakteriserade det s.k. kosackvalet 1928, då socialdemokraterna anklagades för att vilja genomföra "en socialistisk samhällsordning", hörde till undantagen.
Inom vänstern var förhållandet likartat. Där fanns radikala, revolutionära element som var mycket högljudda, men de fick aldrig något verkligt inflytande. Hjalmar Branting gick in i regeringssamarbete med liberalerna, och även om det skedde en radikalisering efter Brantings död skulle Per Albin Hansson 1933 börja ett nära samarbete med bondeförbundet - ett tidigare starkt konservativt parti.
folketsparlament är inte uppkopplad   Svara med citat
Svara

Ämnesverktyg
Visningsalternativ

Regler för att posta
Du får inte posta nya ämnen
Du får inte posta svar
Du får inte posta bifogade filer
Du får inte redigera dina inlägg

BB-kod är
Smilies är
[IMG]-kod är
HTML-kod är av

Forumhopp

Liknande ämnen
Ämne Startat av Forum Svar Senaste inlägg
Politiska beslut om gendiagnostik folketsparlament Genteknik 0 2017-03-26 20:40
Sverigedemokraterna byter ut sin ekonomisk-politiska folketsparlament Sverigedemokraterna 0 2012-01-17 14:24
RIKSDAGSBESLUT: Sveriges försvar ändras Riksdagsroboten Beslut i Sveriges riksdag 0 2009-06-17 13:39
Svenska politiker= farliga för Sveriges folk!! Hisingssippi Övriga frågor 0 2009-05-09 13:21
Ett ämne som saknas är historia biggenj Förslagslåda 0 2008-05-17 21:18


Alla tider är GMT +2. Klockan är nu 07:36.


Powered by vBulletin® Version 3.8.1
Copyright ©2000 - 2024, Jelsoft Enterprises Ltd.
Svensk översättning av: Anders Pettersson