FNs konventioner

[Anna-Karin]

SVERIGE OCH FN-KONVENTIONERNA
”Vi gjorde en annan bedömning”


Det är glädjande att vi fått en ny FN-konvention som tar tillvara de funktionshindrades rättigheter. ”Det är historiskt”, sa vår äldre- och folkhälsominister Maria Larsson. Dels garanteras de funktionshindrades rättigheter, dels finns ett tilläggsprotokoll med en helt ny möjlighet för funktionshindrade att inlämna klagomål till en ny övervakningskommitté i Genève, skriver SvD.
Jag är den första att glädjas med Maria Larsson, men spåren förskräcker.
Flera FN-konventioner har övervakningskommittéer och dit kan privatpersoner som varit utsatta för kränkningar vända sig. Med jämna mellanrum måste regeringen lämna in rapporter och redogöra för, hur långt man kommit med genomförandet. Tyvärr fick den förra svenska regeringen, och även den nuvarande, ofta kritik av FN. Några exempel:
• Tortyrkonventionen. Sverige har ingen lag mot tortyr. Sverige har flera gånger brutit mot konventionen och skickat tillbaka flyktingar till länder som använder sig av tortyr.
• Konventionen mot rasism. Sverige har inte infört förbud mot rasistiska organisationer. Det är sällan någon lagförs för hatbrott. Lagen om hatbrott är Sveriges ”alibi” för att något förbud inte behövs.
• Konventionen för sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter. Artikel 12. Rätten till hälsa. FN:s specielle rapportör för hälsa professor Paul Hunt riktar skarp kritik mot Sverige i en rapport som publicerades av FN så sent som den 28 mars i år. Bland mycket annat för att Sverige diskriminerar illegala, s k papperslösa, flyktingar och inte ger dem vård på samma villkor som svenskar. Allvarlig kritik förvisso, eftersom det finns ett diskrimineringsförbud, som ligger till grund för alla FNs konventioner. ”Inte någon gång under mitt besök (i januari 2006), har någon framfört att det är en fråga om pengar”, säger Paul Hunt. Han bedömer att det rör sig om ca 15000 personer. Sverige får också kritik för att höga tjänstemän inte känner till att Hälsa är en mänsklig rättighet! Paul Hunt föreslår att socialstyrelsens tjänstemän samt läkare och sjukvårdspersonal utbildas i mänskliga rättigheter.
Vad brukar då svenska regerings- och riksdagsledamöter svara, när de inte håller med om kritiken? Jo, ”vi gör en annan bedömning”. Om någon blir dömd för misshandel, kan han då vägra sitt straff med hänvisning till att ”han gör en annan bedömning”? Ungefär så argumenterade f d Diskrimineringsombudsmannen Peter Nobel vid ett seminarium i februari i år. Flera regeringar vill avskaffa de speciella rapportörerna. De är kanske alltför frispråkiga?
Sverige ska föregå med gott exempel när det gäller mänskliga rättigheter. Vi måste vägra acceptera någonting annat. Avtal ska hållas, och FN-konventionerna är juridiskt bindande.

[Realist!?!?]

Det finns mycket här i landet som är utanför det som räknas till medmänskliga rättigheter.
Det jag tar upp här nedan är kritik mot politikerna och deras nickedockor som styrt det hela dit det är i dag. Än värre kommer det att bli.
Det sägs att vi har demokrati. Möjligen före val då politikerna tvättat öronen med tvärdrag som resultat. Strax efter är det tilltäppt igen och ingen lyssnar.
Ett exempel från lokal nivå som belyser helheten:
Politiker fattade beslut som resulterade i grov psykisk misshandel på ett demens boende. Anhöriga gjorde sitt bästa för att belysa det hela för chefer och politiker. Resultatet blev att situationen förvärrades i stället och flera av de drabbade fick sina liv avkortade. Efteråt skrattade politiker öppet åt sina beteenden och offer. Själv blev jag kallad till en källarelokal för samtal där de försökte trycka ner och tysta mej.
Vårdpersonalen gjorde sitt bästa för att lindra konsekvenserna. De som försökte förändra situationen eller inte orkade hade inget annat val än att byta avdelning.
Vi behöver bara gå till Vården och Skolan som aldrig har varit så utstuderat urusla som numera. Förr var det kunskapen som satte begränsningarna. Rättsväsendet av idag, liknar mest Rättsröta.

Vården är långt ifrån det kunskapen skulle kunna bjuda på. Politikerna skryter över att de har det minsta antalet sjukplatser i förhållande till andra motsvarande länder. Resurserna har minskats men framför allt används de felaktigt då inte adekvat ges i rättan tid. Det kan förhalas i åratal med katastrofala följder för offren.
Jag har kommit fram till att politikernas beslut renderar i att ett 5 siffrigt antal oskyldiga årligen avlivas i förtid. Ingen är perfekt och sådant är inte med i min beräkning. Det jag kommit fram till kan var och en själv få fram, om medmänskliga ambitionerna finns.
Nu är en läkare åtalad för att ha orsakat ett litet barns död. Ofta får politiska beslut likartade resultat men då är det ingen som blir åtalad.

Ser man på Skolan så går merparten av eleverna ut denna utan att ha fått möjlighet att få sin förmåga och ambitioner tillfredställd och därmed en positiv framtid för dem själva och landet. En stor del av eleverna blir i stället utbildade till en brottslig bana som till skillnad mot politikernas är straffbar. Allt detta negativa som skapats åt våra ättelägg ger svallvågor generation efter generation, långt in i framtiden.

När ungdomarna blir haffade kommer de in på Rättsrötans domäner. I stället för att få straff + hjälp (likt Kanada) för att komma in i samhället som normalt olagliga personer så får de vidareutbildning på den inslagna banan.
Dessutom så har vi en straffskala som är vidlyftig och till stora delar beroende på vilken klasstillhörighet gärningsmannen har. Likartade brott kan på så sätt variera mellan dagsböter till ”livstid”. Då menar jag livet ut och i vissa fall som helt oskyldiga om ärlighet hade fått råda.
Jag belyste ett sådant fall ända upp till högsta instans. Men svaren var rena hånet. Något medmänskligt intresse visades inte. I mitt fall fick ”gärningsmannen” domen av tingsrättens nämndemän innan han var kommen till domstolen. Offret var den förste att hälla på "gärningsmannen".
Vid kravallerna i Göteborg kom det fram att polisen har rätt att manipulera bevis. Omfattningen har nu börjat komma i dagen genom massmodsfallen. Årligen är det många mord som inte hade behövt ske om vi haft ett Rättsväsende värt namnet. Engla fallet i Dalarna och Rödeby fallet är bara 2 ex. som helt kan tillskrivas Rättsväsendet (Politikerna). Den lilla flickan i Vetlanda lever fortfarande men hon har nog önskat något annat i sina värsta ögonblick. Även i det här fallet var rättsväsendet och politikerna helt medvetna om det de orsakade.
En riksåklagare småflinade i TV och menade att barn, kvinnor osv. får skylla sej själva om de blir våldtagna osv.
Vi har mycket som är ruttet inom det offentliga med oerhört många offer på olika sätt och än värre kommer det att bli.

Det offentligas rutenhet får inte ventileras av bland annat media som sätter stopp för sådant. De uppskattar svarta rubriker som ger klirr i den egna kassan. Jag har lokalt ett lysande exempel.
Därför uppskattar jag Folkets Parlament! Samt dem som gör sina inlägg här.